Fira som en yogi

Så kom den, sista lektionen, och det har gått både snabbt och långsamt. Som vanligt. Den här kursen transformerade något i mig. Och jag tror helt enkelt det handlar om timing, att saker händer när man är redo. Redo för att släppa taget om vad det än handlar om. Efter lektionen är det pussar och kramar, ett hejdå till mina lärare och Shandor signerar min bok och så en lång stund på kaféet med våra vänner. Och ett allra sista prat med min vackra yogavän som bor i Korea just nu. För 7 år sedan delade vi lägenhet på en lika lång kurs i Budapest. Och både hon och jag har känt igen saker från då. En cirkel har slutits på något vis och vi har hittat varandra ännu mer, hon och jag. Det är ändå med lätt hjärta jag säger hejdå, för att jag har inga svarta moln någonstans inuti. Sorgsen att det är slut, på ett plan, på ett annat längtar jag hem och att det är första advent idag är nästintill obegripligt att förstå.
   Vi vill fira, älsklingen och jag, men vi är så trötta. Vi går en lång promenad och sedan blir det indisk hämtmat, mangolassi och en fulstreamad version av svtplay och Line of Duty. Somnar vid klockan 21 och när jag vaknar fnissar jag lite för mig själv. Vilka yogis vi är och så dåliga vi är på att fira och festa!
   Ha en fin första advent när ni nu vaknar där hemma. Vi ska promenera, städa, packa och imorgon lyfter vi för att landa hemma på tisdag. I mitt hjärta finns allt jag hittat i mig och de varmaste bruna ögonen som sett allt och som lotsat mig vidare. Namasté.

Bilden har jag lånat av min man, från den fantastiska kvällen vi tillbringade på piren. Någon började göra yogamoves i den guldgula solnedgången. Yoga is everywhere!