Vi måste förhålla oss till blodet

Vaknar strax efter klockan tre. Regnet susar. Känner mig fridfull. Ligger och tänker på föreläsningen med Emma Balnaves i lördags, som var på en annan yogastudio än den vi tränar i nu. Det var några timmars Yoga for women. Hon är så skicklig på att rita den stora bilden. Av tillvaron, av årstider, av kvinnokroppen och jag bara landar i - jajustja, så är det förstås.
   Man kan jämföra en dag med årets alla fyra årstider, vår, sommar, höst och vinter. Man kan jämföra en menscykel med samma sak. Och då blir allt mer begripligt. Över varför vi vissa dagar vill göra vissa saker och vissa inte alls. För att allt hänger ihop. Vi är inte bara kroppar utslängda någonstans utan sammanhang. Vi hör ihop med allt. Och månen styr hela den fysiska kroppen, inte konstigt att vi känner av den. Det är också därför vi behöver vara extra försiktiga när den är full, ny eller vid svartmåne.
   Det hon pratade om gäller naturligtvis generellt, för vissa individer är allt klockrent, för andra inte. Hon delar också frikostigt med sig av sin egen erfarenhet av yoga practice utifrån sin menscykel.  Och som vanligt, ovanför allt svävar the mind, sinnet som har en egen spelplan. Klart är att vi kvinnor måste förhålla oss till vårt blod. Alltid. Eftersom det styr så otroligt mycket i kroppen. Fördelen är att varje mens rensar ut det som varit månaden innan, inte bara fysiskt utan även känslomässigt. Nackdelen är att vi faktiskt måste bygga upp oss efter varje mens. Inte bara fysiskt men också själva blodet. Emma säger att svart ris och svarta böner bygger mer blod. Har man kramper eller ont vid mens och ägglossning har man helt enkelt för "sluggish" blod. Alltså trögt blod, det flyter inte som det ska. Det kan bli klumpar och kramper. Det är alltså inget som är "normalt" eller "naturligt" att ha ont då. Tänker på alla gånger jag legat med värmedyna vid mens och haft så ont. Hormonerna har helt enkelt inte fått vad de behöver. Jag har inte ätit det som hade gagnat mig. Det förstår jag nu. Inte heller tagit det lugnare rent mentalt, det behövs vid mens. En svetthydda vore det optimala! Här hjälper asanas som upavistha konasana och baddha konasana. Det stärker levern, får livmodern på rätt plats i bäckenet och öppnar upp för energin.
   På morgonen och precis efter mens är det alltså vår, vi behöver göra rörelser som väcker pranan ordentligt, grundande, stärkande för benen.  Vi kan också tänka på vilka som är som mest aktiva på våren - fåglarna - och göra olika "fågelasanas" som till exempel mayuranasana. Gärna linjära rörelser.
   Vid lunch är det sommar, varmt, något man kan göra är förstås solhälsningar eftersom solen är mest aktiv på sommaren. Är man för varm, kan man göra kylande övningar, mer sittande och liggande som främjar vattnet i kroppen. Det är också nu det är bäst att äta sin huvudmåltid. Allt eftersom levern jobbar från kl 15 på eftermiddagen. Levern som bygger blodet. Man kan också använda sig av shitali, kylande andning när man formar tungan till en rulle och drar in andetaget via den. Det kyler direkt. Går även att använda vid feber. (obs, det är ingen pranayama utan en andningsövning)
   På kvällen är det höst, man stillar ned sig, gör helst cirkulära rörelser. För Shadowyogis gäller dansen som är väldigt cirkulär. Man äter värmande men inte så tung mat. Soppa är perfekt.
   På natten är det vinter,  samma som när man har mens. Skulle man ändå vakna och vill göra yoga, gör man mjukt och hopkrupet. Organen jobbar och renar sig och det sämsta man kan göra är att äta på natten. Det stör hela systemet. Och har man mens är det självklart att man ska göra inget om man har mycket blödningar, annars lite de första tre dagarna. Främst supta baddha konasana och palla upp med bolster, filtar och kuddar. Sedan börjar man försiktigt igen. Och jag vet! Nu kommer en del av er att säga, men herregud, jag mår mycket bättre när jag får vara fysiskt aktiv när jag har mens. Och som sagt, vi är alla olika, men det är vad som hänger ihop med  vad. Välj själv hur du vill göra.

   Menopausen är en tid för visdom för kvinnan, nu kommer saker att uppträda, komma till ytan i kroppen, av hur hon behandlat sig själv tidigare. Där jag är nu. Att jag både passerat menopaus och 60 års gränsen gör att mycket kommit till ytan som jag aldrig tidigare upplevt. Har en kvinna gjort för mycket i yogan till exempel, sådant som inte gagnat, eller för lite så visar det sig nu. Själv har jag ju kämpat för hårt rent fysiskt och måste ta det extra varligt nu. Det är som allt landat i mig av förståelse och jag är så tacksam för all kunskap som delas så frikostigt. Och att jag faktiskt förstår och är nöjd med min enda asana, trots att jag ser människor ha 20 asanas, stå på händer och huvud och verkligen göra tuffa saker rent fysiskt. Det har jag passerat. Det är så skönt!

   Detsamma gäller för olika årstider, vilket förklarar ganska mycket varför man inte vill göra så mycket tuff svettig yoga när det är vinter. Kroppen är helt enkelt inte förberedd på det. Däremot att vara ute, tanka syre och ljus är perfekt för oss nordbor. Därför är det också så att när man som vi, som rest över halva jorden och kommit till våren fast vi just lämnat början på vintern, måste ta det extra försiktigt. Och kropparna har varit så stela. Men nu är vi här, fullt ut. Det förklarar också varför vi inte vill göra för hårt när det är varmt, det triggar hettan i oss och då behöver vi göra andra asanas.

  Nu tror jag ju inte att det är många som gör yoga fyra gånger per dygn, det kan vara nog att få till det en gång om dagen. Jag bara berättar det som hon förmedlade så tro inte att jag gör allt :)

OCH. Män har också en cykel. Och kvinnor har det också även efter menopausen, bara mer otydlig.

OCH båda hjärnhalvorna är aktiva när man blöder, bara då! Snacka om att man står på höjden av sin kreativitet och förmåga då. Kanske därför som jag blivit bemött med frasen - Har du mens eller? När jag varit extra påstridig, både hemma och i skolan och senare på jobb. För att urkraften har synts!

Jag somnar om och vaknar med ett ryck av mitt alarm. Drömmer att jag har två svarta stenar i min hand, med slipade kanter. Den ena har formen av ett hjärta. När jag öppnar handen och ser på hjärtstenen tar den formen av en fågel och flyger iväg. Det är så vackert att jag häpnar. Älsklingen har gått tidigare för att fotografera yogaträningen och jag tar det varligt. Ännu några dagar till och jag ska stanna i allt jag får för att sedan arbeta vidare när jag kommer hem. Till min årstid. Till min egen tillvaro. Till mig själv som den kvinna jag är.

Varligt. Varsamt. Vackert.

Bilden är på Emma Balnaves, tagen av Dan Lindberg i Wien 2014