söndag 20 mars 2016

Disciplin är det som krävs. För vad som helst.

Ibland tänker jag så otroligt länge innan jag sjösätter en plan. Och ibland går det direkt. Jag hade lovat mig själv att när jag var ur skitstormen skulle jag satsa allt på att komma i form rent fysiskt. Det är ganska precis en månad sedan. Vad har jag gjort då? Jag har dansat Bollywood i 4 veckor och det är om möjligt ännu jobbigare nu än när jag började. På ett bra sätt för jag börjar se detaljer i handleder och annat. Efter första passet var jag svettig hela jag och rödblommig över hela kroppen. Senaste gången så var jag varm och lite svettig och vi hade då dansat oss igenom en hel dans. På några minuter. Men tänk den snabbheten och den annorlunda koreaografin. Jag är så nöjd att jag började! Jag frågade en tjej i min lilla grupp hur gammal hon var, tänkte att hon gick på gymnasiet. Hon var 12 år!!! Tolv år. Jag är alltså nästan 50 år äldre. Det är så populärt att säga att åldern inte spelar någon roll. Mmm. Ibland gör den det. Bara tänk den mjukheten som en tolvåring har jämfört med en nästan pensionär. Så ja, jag är nöjd. Jag dansar vidare. På mitt sätt.
   Jag hade bestämt sedan långt tillbaka att jag skulle skaffa en personlig tränare inom styrketräning. Jag hittade en person förra vintern. Men det stämde inte alls oss emellan. Så jag tappade sugen lite. Men nu hade jag letat och dammsugit nätet efter en människa i min stad och som sagt någon jag kunde möta IRL och som skulle kunna handleda mig. Och jag hittade honom. Jag har nu tränat tre veckor och jag kan säga att träningsvärk är min ständiga följeslagare. Jag jublar inte varje gång jag åker dit. Men jag gör det. Och är så sjukt nöjd när jag sitter i omklädningsrummet och darrar. För darrar det gör jag, i armar och ben. Det är en slags bakvänd skönhet.
   Yogan då. Ja jag har ju yogat i så många år men de här sista veckorna har det inte blivit så mycket av min angahara (den serien vi tränat sedan förra våren och som är väldigt utmanande både fysiskt och mentalt) men i morse slog jag till på den. Och ja, stelheten som ett enormt brev på posten. Så, ja, som vanligt, det finns inga genvägar. Det är bara att göra. Bara. Disciplin är allt som krävs. För vad som helst.  För övrigt så tror jag på att göra upp planer, små delmål och hålla sig till planen. Det är vad jag gör nu. Även om det inte känns litet någonstans i det jag gör. Men jag är starkare. Redan.
   Och helgen har inneburit lite mer fira - jag, mitt ena barnbarn och min svärson fyller inom loppet av en vecka. Så vi firade oss alla idag och födelsedagen min firade jag och mannen i fredags. Jag är så nöjd. Det är alltid härligt att sprida ut det glada glittriga.  Och vad fick jag idag? Biljetter till  Bruce Springsteen! Till midsommardagen i Göteborg. Sitter här i skymningen och summerar min dag fylld av yoga, gott fika, skratt och lek med barnbarnen, kesoplättar med frukt, bär och grädde, starkt kaffe och så ett hårt träningspass på det. Nu är jag mör. Men nöjd med min plan. Imorgon börjar en annan vecka. Håller du dig till någon plan? Eller frilansar du när det gäller din träning?

2 kommentarer:

  1. Läser ikapp flera dagars inlägg (hinner liksom inte med riktigt nu) och tänker om dina inlägg disciplin vs vila att allt har ju sin plats. Tycker dina bitar faller fint på plats just nu, ävenom det kanske inte alla dagar känns så. Tänker ofta på citatet om upplevelsen att när det är kaos, så är det för att alla bitar söker sig till sitt rätta ställe.
    Kram och keep up!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Nina, det behövde jag höra! Varm kram!

      Radera