Vikten av vänskap

En del människor har verkligen den där sällsynta förmågan att lyssna på vad man säger, verkligen lyssna. Igår träffade vi Anna, en kär vän sedan långt tillbaka. Vi ses sällan. Geografi och annat styr. Men igår satt vi och pratade. Skrattade. Lyssnade. På varandra. Hon hör verkligen vad jag säger. Och när hon åkte så kände jag mig energifylld. Sådär som bubbel i ådrorna. Som att allt är möjligt och jag duger precis som jag är. Det är min känsla varje gång jag träffat henne. Jag tycker så mycket om henne och trots att vi ses så sällan är allt glasklart när vi ses. Hon har rest mycket i Sydamerika, vandrat i Patagonien, Nepal och på andra exotiska platser. Och trots att hon är en naturmänniska på många sätt är hon också precis tvärtom, satsar på vin och flärd i en storstad då och då. Precis den där sköna mixen, som jag gillar. Att man kan vara båda delarna. Hon skall vandra i Eldslandet 2017, kanske följer vi med, kanske inte. Men bara att tänka tankarna får en in på andra spår och om vad vi vill göra den här tiden vi är här. Den här tiden som är livet. Att det är meningen att vi ska må gott. Att vara glad. Att när man lyft på alla svarta skynken finns det glädje. Glädjen i att finnas. Glädjen i riktig vänskap. Glädjen i att bli lyssnad på. Skön fortsättning på den här påsken!