söndag 12 juli 2015

Hjärtekanalen ♥

Lite då och då kan man läsa om att bloggarna är utdöende. Man säger att ingen vill eller orkar läsa bloggar längre. Men det är inte helt sant. Det vittnar mitt läsarantal om. Även om det är färre kommentarer idag så läser fler. Och jag vet att många läser på plattformar där det kan vara svårt att kommentera. Men det gör inget. Och jag läser, inte många men några innerliga bloggar. För att jag vill. Jag gör det. Inte så många men en del. Men med en blogg följer också en människa. Och jag har nu träffat några människor som jag lärt känna via bloggarna och jag kan ärligt säga att det är människor jag är bekväm med direkt. Som jag kan vara mig själv med. Som jag känner lite mer under ytan. Som jag tycker om. Där det är tillåtet att ha olika synpunkter, olika sorters yoga och ändå mötas. Idag har jag fikat i bersån med Magdalena. Jordgubbar, grädde och svart kaffe. Och ett prat som hamnar direkt på väsentligheterna. Det är underbart! Jag är berikad. Med människor och med bloggar. Och för min del är det här min hjärtekanal även om jag finns på Instagram och Facebook också. Och det är mest där jag håller kontakten med Magda idag.  Och nu sågs vi. Jag är hjärtinnerligt glad. Nätet är inte bara hat. Eller upprörda tankar och känslor. Det är massor med kärlek också. Det är möten. Dialoger. Diskussioner. Och människor ♥

7 kommentarer:

  1. Älskart! Det är underbart att möta människor man delat tankar med på nätet. Oftast så klickar det direkt. Vilken härlig fika ni hade!

    Och jag hoppas verkligen inte att bloggandet är på väg att dö ut...
    Det är roligare med blogg än med instagram och facebook.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är verkligen fantastiskt att mötas på olika sätt! Jag gillar också bloggandet mer än IG och FB, även om de också har sin tjusning. Men det är ju liksom orden jag vill åt. Kramar!

      Radera
  2. Jag har bloggat i ganska många år, en hel del bloggar har startats och stängts på min väg. I början var det väl lite kul och jag kände mig lite smått imponerad av att så många följde mig, men sedan blev jag obekväm i det, mån om min integritet som jag är. Nu är det inte många som följer mig längre och det känns ganska bra faktiskt. Jag trivs bättre nu när det är lite lugnare. Att det är en hjärtekanal det håller jag med dig till fullo om. Och när jag tänker på det har jag nog på sätt och vis fått mycket hjäp att utveckla mitt sätta att tänka och vara just genom bloggandet. Det känns fint.

    /Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag känner som du, det har utvecklat både mitt skrivande och över hur jag förhåller mig till saker, tänker och känner. När det gäller integriteten så är jag noga med den. Men jag har inga problem att skriva om det som är svårt eller tufft för mig, det var ju delvis jag startade bloggen, för att hitta likasinnade. Och det har jag gjort. Däremot skriver jag aldrig om vad som pågår i familjen eller annat som jag är involverad i. Det här är ett utsnitt av min väg. Och i det öppna har jag faktiskt hittat min integritet. Och jag vet också att vi delar det mesta även om det naturligtvis inte sker samtidigt. Varm kram och tack för dina rader!

      Radera