torsdag 30 juli 2015

Den här sommaren med trivsel och frid

Den här sommaren. Åh vad den har varit annorlunda. Och då menar jag inte allt regnande och det kalla vädret. Eller jo, kanske lite, för det har varit så oerhört kravlöst. Att låta dagsform och tillvaron styra. Att inte göra tusen planer. Att hitta planerna i det obestämda. Att få erbjudande om att disponera tid i en yogastudio, att jag kan undervisa mycket mer än jag valt, det känns ändå ganska fint. Att jag börjat skissa på mina föreläsningar och att jag vet att det är vad jag verkligen vill syssla med framöver. Hej universum! Jag vill gärna föreläsa om yoga, andning och sorg och hur vi kan lösa upp knutarna inombords med enkla verktyg men så oerhört välfungerande. Att jag gärna föreläser om min bok och har yoga ihop med det. Eller inte. Det kan se ut hursomhelst egentligen. Jag följer med. Jag väntar fortfarande på en del besked och beslut men det känns som hösten kommer att bli fin. Min bästa årstid dessutom!
   Idag vaknar jag av att solen faktiskt lyser. Trots att det hällregnade inatt och hela dagen igår. Det var så mörkt igår och pelletskaminen drog igång - bara så där. Idag har jag en dag av ingenting, igen,  så får vi se vad som bjuds och vart lusten letar sig. Jag är totalt förändrad när jag ser vad jag skrivit. Jag som har gjort tusen planer och haft hundra aktiviteter på gång. Jämt. Jag som alltid velat vara ett steg före. Inte bara för att kontrollera utan även för min oro över att alla ska få det som de behöver i familjen. Haft svårt att se vad jag själv behöver och förväxlat egna behov med att vara självisk. Yogan har verkligen tagit mig någonstans där jag trivs att vara. Trivs att vara jag. Och ingen prestation i världen kan vara viktigare än det. Jag tror också att åldern spelar in, energinivån är annorlunda. Men när jag tittade i våra album härom dagen så slogs jag av vilket stort umgänge vi har haft, alla fester och kalas jag fixat och alla resor vi varit på. Jag ångrar absolut ingenting men det gav mig en fingervisning om hur jag själv har fungerat också. När jag tycker att de så mycket yngre arbetskamraterna jag har, hela tiden planerar så inser jag att jag har varit exakt likadan. Och det är inte fel. Men det här jag har nu, det är så mycket skönare. Det är frid helt enkelt. Vare sig jag är ensam i två dagar, som jag varit nu, eller inte. Jag lullar runt. Skriver. Fixar. Och allt går liksom av sig självt på något vis. Igår fick jag lust att baka, några timmar senare står några pajer och ett bröd där. Och det var lustfyllt. Kanske är det just det jag vill åt ännu mer. Det lustfyllda, kravlösa som ändå skapar saker och händelser.
  

12 kommentarer:

  1. Åh vad jag känner igen det där med att förväxla egna behov med att vara självisk. Tack för din text idag! Kram Lisa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv Lisa! Och för att du lämnar spår ;)

      Radera
  2. Det är så intressant att se hur man ändrar sig med åren. Min mamma brukade säga när hon blev gammal; Jag vet att jag en gång gjorde lika mycket som du, men nu förstår jag inte hur jag orkade.
    Allting har verkligen sin tid, och nu när de gamla föräldrarna är borta och barnen utflugna så är det vår tur. Nu kan vi fokusera mer på vad vi vill, och faktum är att man vill helt andra saker nu än då, och i en helt annan takt. Och det är helt ok, och riktigt, riktigt skönt.
    Kram Carina

    SvaraRadera
  3. Åh det låter underbart! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är det faktiskt! Kram

      Radera
  4. Härliga insikter på flera sätt! Känner att vår sommar varit likadan, kravlös, annorlunda och produktiv ändå. Och att jag är på väg från det där fixandet mot det andra du skriver om. Åldern, kanske :-) eller andra insikter. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske båda delarna :) kram!

      Radera
  5. Det låter så skönt Annika. Jag håller med, denna sommar har för mig också varit så vilsam. Det har varit resor och utflykter och umgänge men på ett kravlöst sätt, det har också varit vila och sträckläsning av böcker och att laga långsam mat. Känner i mig hur det behövts, och hur gott det gjort. Att hitta lusten, att andas ut, andas in och bara vara där emellan. Jag insåg igår att jag också är redo för hösten, på något sätt. Och att jag ser fram mot den. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det skönt Anna? Kram kram

      Radera