Planerna

Jag och planerna. Så många planer jag gjort upp i mitt liv. Om jobb. Om plugg. Om relationer. Om resor. Om äventyr. Om om om. Jag har definitivt inte alltid hållit mig till planen jag gjort men den har varit något att utgå från. Planerna har också gjort att jag drömt och längtat. De har varit som en slags byggkonstruktion och där jag sedan har kunnat sväva ut och bygga torn och tinnar lite här och där. Eller riva ett parti.
   Nu. Nu har jag ingen exakt plan för vad som skall ske de här resterande semesterveckorna. Vi har stillnat ner. Vi har landat i att ta emot det som kommer istället för att planera för det som skall dyka upp. Vänner hör av sig. Vi vilar. Ligger i skuggan en hel dag utan att fundera på om vi borde ha gjort något annat. Det känns som frihet. Så här smakar frihet för mig. Att jag när jag än vaknar kan välja att göra min yoga direkt (vilket oftast händer) eller spara den till lite senare. Hursom, resten av dagen, tiden, veckan kan bli lite som det blir. Det är så skönt. Det är ganska långt ifrån hur jag har fungerat tidigare. Det är skönt. Vi låter både dagsform och väder avgöra vad som händer och vi kan bestämma oss direkt för något, med kort varsel kan vi vara på väg någonstans. Eller inte. S E M E S T E R.