När jag har undervisat i yoga har jag upptäckt en hel del saker och samband. Förstås. När man tittar på kroppar och rörelser så kan man se så otroligt mycket. Bara av att titta. "Bara". Det är inte riktigt lika lätt att liksom titta på sig själv. Ibland helt omöjligt förstås om det handlar om baksidan av kroppen men jag har ju min högra höft. Den ser jag. Den var så bra efter yogakursen senast men har sedan den stela varianten av kroppen från Italien inte varit som den ska. Jag gör min yoga, varje dag och den är bara så kraftfull och liksom vidunderlig. Men höften protesterar så jag måste stanna upp då och då. Korrigera mig själv mjukt.
Idag upptäckte jag att jag vinklar ut höger fot när jag går, för att underlätta för höften, det gör dock paradoxalt så att jag då måste vinkla ut den mer. Det korta hopknutna blir bara kortare och kortare. Ja, jag pratar i bilder nu :)
Vet inte om ni går utåt med fötterna, men det brukar ofta hänga ihop med tajta höfter. Att man gör andra saker för att underlätta, knäna kan ta stryk eller till och med axlarna. Allt eftersom vi sitter ihop och inget går att egentligen skilja från något annat. Allt beroende på var själva "problemet" sitter.
När jag håller min högra fot rakt fram då stramar det på framsidan av höften in mot ljumsken, precis där jag är "stel" eller vad jag är. Och jag har funderat så länge på vad det är jag gör med min kropp som gör att den kan gå från mjuk till stel. Det som jag kan påverka själv. Och idag märkte jag det! Nu har jag gått som på nattgammal is för att verkligen gå rätt. Rakt med båda fötterna. Jag vill ha tillbaka min höft i sitt ursprungsläge och där jag inte är för tajt eller "kort". Är det någon som förstår vad jag menar?
Idag upptäckte jag att jag vinklar ut höger fot när jag går, för att underlätta för höften, det gör dock paradoxalt så att jag då måste vinkla ut den mer. Det korta hopknutna blir bara kortare och kortare. Ja, jag pratar i bilder nu :)
Vet inte om ni går utåt med fötterna, men det brukar ofta hänga ihop med tajta höfter. Att man gör andra saker för att underlätta, knäna kan ta stryk eller till och med axlarna. Allt eftersom vi sitter ihop och inget går att egentligen skilja från något annat. Allt beroende på var själva "problemet" sitter.
När jag håller min högra fot rakt fram då stramar det på framsidan av höften in mot ljumsken, precis där jag är "stel" eller vad jag är. Och jag har funderat så länge på vad det är jag gör med min kropp som gör att den kan gå från mjuk till stel. Det som jag kan påverka själv. Och idag märkte jag det! Nu har jag gått som på nattgammal is för att verkligen gå rätt. Rakt med båda fötterna. Jag vill ha tillbaka min höft i sitt ursprungsläge och där jag inte är för tajt eller "kort". Är det någon som förstår vad jag menar?
Jag förstår precis! Har samma sak fast på vänster sida. Men jag tror inte jag vinklar foten utåt men jag gör på något annat sätt för att komma förbi höften... jag kan känna av det stela på vänster sida av halsen, i vänster hand i den nya meditationen, och på utsidan av vänster vad. Som om jag har en hård sena (usch vad det lät hemsk) som går inuti kroppen på vänster sida.. Tyvärr kan jag inte gå till mjuk så värst bra längre i vänster höft och vänster stortå men jag har ändå en väl fungerande kropp & är tacksam för det. Kram kram
SvaraRaderaJa man gör ju något som kompenserar på något vis. Hoppas du hittar vad du behöver tänka på, för jag tror inte att obalansen tar slut, den fortplantar sig liksom om du förstår? Jag är också tacksam för min kropp men letar vidare för att slippa stelhet och smärta :) Kramar!
RaderaJag förstår precis precis! Du har ju uppmärksammat mina inåtpekande hälar/tårna utåt förut men det är först nu jag förstår hur det påverkar hela mitt bäcken och höft (högra precis som din). Så jag går också som Bambi på hal is :-) och när jag yogar ber jag min kropp att försöka känna att nu när jag förstår bättre så kan den släppa taget om det där invanda och istället känna sig befriad. Jag är på väg att både öppna höften och ta mig an livet på annat sätt! Tack för att du delar med dig av dina utåt-tår så jag kan dela min inåt-häl! Så kan vi kanske snart gå lite rakare båda två! :-) Kram Lisa
SvaraRaderaJa snart går vi rakt och fint bästa Lisa! Kramar!
RaderaHaha, jag har jättetajta höfter och går inåt med fötterna, har alltid gjort! Men det kanske påverkar mig, tänkvärt. Ska försöka mig på lite mer rak gång med fötterna, det kanske hjälper. Igår under min yoga gjorde det så ont i mina tajta, onda höfter, men jag stannade och det är så skönt efteråt. Kram!
SvaraRaderaÅh men då har du ju svaret redan där. Det finns 22 muskler runt höfterna och det är klart att gå utåt eller inåt påverkar. Det vanligaste är nog att man kompenserar med att gå utåt, men jag tror att gå inåt inte heller är optimalt och påverkar. Skönt att stanna och må bra efteråt! Jag har blivit otroligt påverkad bara de här dagarna som jag uppmärksammat min fot mer och hur mycket annorlunda det känns i både ben, hålfot, häl och hela bäckenpartiet! Jag letar vidare :) Kramar!
RaderaJa visst, allting hänger ju ihop i kroppen och den kompenserar hejvilt för att försöka komma tillrätta med snedhet, skevhet och annat. Det är ju det där som osteopaterna är så suveränt duktiga på att upptäcka och hjälpa till att korrigera. Skönt när man får såna där aha-upplevelser, vare sig det gäller kroppen eller själen. :)
SvaraRaderaKram Carina
Ja det var verkligen ett riktigt aha-moment! Och du må tro att jag känt av hela kroppen nästan på ett annat sätt sedan jag medvetandegjorde mig själv! Kram och tack !
RaderaJag fattar. När min ljumske krånglade som värst kompenserade jag genom att gå annorlunda på något litet och inte märkbart vis, så jag fick ont i foten. Det tog en stund innan jag fattade att de där två sakerna hängde ihop. Allt hänger verkligen ihop.
SvaraRaderaJa kroppen är ju liksom en kropp :) Ibland dröjer det innan man greppar alla sammanhang, samband och kompensationer!
Radera