torsdag 9 juli 2015

Ingenting

Igår hade jag mitt bästa yogapass sedan jag kom hem från kursen i Serbien i början på maj. Med bästa menar jag att jag kände mig stark, gjorde allt jag skulle trots stelhet och annat som känns hindrande. Utan att deppa, utan att bli ledsen. Och efteråt är jag helt euforisk. Den bästa practicen som man behöver få känna ibland när tvivel och annat dyker upp i huvudet. Jag surfade på den vågen hela dagen igår.
   Och så idag. Vaknar knappt. Känns som jag ligger i en grop. Det är kallt och regnar och jag ångrar att jag öppnade balkongdörren inatt. Jag vill ingenting. Jag har inte lust med någonting. Det är så olikt mig som alltid har något på gång. Allt jag kände igår är borta. Helt enkelt. Påminnelsen om hur förgängligt och hur i stunden ändå livet levs. Även om jag inte direkt är ett rö för vinden så är det annat som gör sig påmint. Jag behöver ingenting. Jag måste ingenting. Vi har semester och det är gråväder. Jag måste inte baka. Jag måste inte sy. Jag måste bara vara. Så jag är det. Och tänker i mitt stilla sinne att ingen vet hur det känns när eftermiddagen rullar in. Jag stannar och tar emot ingenting. Min tomhet som jag vårdar så att inte rädslan och annat skräp ska bosätta sig där. Kanske hänger detta ihop med igår? Hursom. Jag fortsätter att läsa och dricka kaffe. Det vill jag i alla fall.

Och så lyssnar jag på Terese Cristansson, journalist och författare som hade sitt sommarprogram 25 juni. Jag gråter så det skvalar och får ett perspektiv jag inte kunnat drömma om. Vi måste lyssna på historierna om hur andra kvinnor, fickor och barn har det i världen. Även om vi självklart får känna oss låga emellanåt i våra egna liv så behöver vi rösterna från de som vågar och som förmedlar. Tack Terese. Och tack för att jag återigen hamnar på rätt köl i min tillvaro just här och nu.

8 kommentarer:

  1. Jag tycker det låter skönt egentligen med ingenting. Sommarprogrammet ska jag lyssna på ikväll!
    Ta hand om dig!
    Anneli

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja lysssna! Och tack! Kram

      Radera
  2. Som det var för dig igår, var det för mig idag med yogan. Efter en vecka på landet, med yoga i trång stuga, utan matta och svårt att få plats vaknade jag hemma i stan redan 04.30. Kunde inte somna om, utan smög upp medan barnen sov, kl. 05.30. Inga förväntningar alls. Trött, fast pigg, stel och ond kropp (ingen styrketräning på 2 veckor p.g.a. sjukdom + resa), trodde att det skulle gå riktigt uselt. Men INTE ALLS! Det var HELT UNDERBART! Kroppen och sinnet var mjukt, jag kom längre in i mina asanas, andningen flöt på, fylldes av energi och var PIGG efteråt! Och ville bara ha mer, mer, MER yoga (så tråkigt att du inte har din studio kvar)... Googlat på yogaskolor i Örebro hela dagen, utan att hitta någonting som känns riktigt rätt. Det är ju DIN form av yoga jag vill ha! Där det inte krävs flera timmars practice om dagen för att det ska ha någon effekt (ja, jag gör min yoga, varje morgon om jag inte är sjuk, annars blir jag morrig och sur - behöver det för att vakna och landa i dagen). Är livrädd för att fastna i någonting som känns tvångsmässigt och stressigt istället för lustfyllt, även om kroppen och själen skriker efter mer för tillfället. Blanda stilar ska man ju inte, men just nu är det svårt att avhålla sig med ashtangan i bagaget. (Förlåt för lång kommentar - behövde bara skriva av mig lite).
    Kram och ta hand om dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh Josefine, vilken lång och underbar kommentar! Tack! Och visst är det helt fantastiskt när man får till sin yoga sådär otippat? Men du vet, jag kommer att ha helgkurser, jag återkommer om det - så håll ut! Och gör du ashtanga, gör bara lite och stanna inte för länge :) Kram och tack det gör jag, ta hand om dig du också!

      Radera
  3. För mig var gårdagens yogapass en katastrof. Arg blev jag, på yogan, som att det var yogans fel.När jag stillade mig kunde jag andas och känna att det var okej.
    Det går liksom inte att vara i yogan och samtidigt tänka på jobbet...
    Det är en ny dag idag och då får jag återta mitt fokus.

    Bara vara...det bästa för själen.
    Att stanna upp och ta emot ingenting, måste vara en av de vackraste rader jag läst!
    Den sparar jag i hjärtat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh tack rara du, ja det är där jag befinner mig nu, att bara vara och ta emot ingenting.
      Och du, det går verkligen upp och ner med yogan, det vet vi ju, men ibland behöver man påminna sig min vän!
      Varm kram

      Radera
  4. Det är så skönt för mig att läsa det här, precis just nu. Jag mår illa, känner mig trött och ledsen och det är så skönt att läsa, att förstå att jag inte måste någonting. Jag kan ligga här idag och göra ingenting. Och veta att fler dippar, fler svänger, jag är inte konstig. Tack.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh vad bra. Jamen det är nog så, vi dippar lite då och då, semester eller inte och vi måste verkligen ingenting! Kramar!

      Radera