Min yoga idag

Jag gör min yoga. Jag förväntar mig inget. Jag accepterar allt som kommer till ytan eller i kroppen. Punkt. Gör du? Kan du? Jag tycker att det här är det svåraste. När jag dyker ner i det. När jag är helt ärlig mot mig själv. När jag har noll förväntningar och tar emot det som kommer. Vad det än är. Vad det än är. Kanske måste man nå en slags nollpunkt innan man hittar dit? Jag är faktiskt där. I min morgon så har jag riktigt ont i ryggen. Jag gråter till och med innan min yoga. Men sedan. Jag känner mig björnstark. Som en björn. Så stark. Det flyter fram i mina ådror. Det som gör mig stark. Eller i mina energikanaler, mina nadis. Jag gör min träning. Jag har ont i ryggen efteråt också.  Och sedan när jag sitter ute med min kaffekopp så känner jag hur det släpper, längs hela sidorna, längs svanken. Jag böjer mitt huvud. Det som kommer det kommer. Det som kommer är välkommet. Trots allt. På grund av allt. Namasté.

 

Dont expect anything

Accept everything