Livet i yogan, yogan i livet

När vi traskat alla gator i regnet. När vi väntat länge i entrén. När vi snabbt bytt om och satt oss på våra mattor. Då. DÅ. Är det äntligen dags att lyssna på det jag längtat efter. Min lärares klokhet går utanpå de flesta yogalärares kunskap. Det är helt enkelt så. Inget skryt. Inget tjafs. Inget jag-vill-vara-i-centrum. Han är så kraftfull i sig själv. Hans 60-åriga erfarenhet av yoga. Han talar och allt han säger är klokt. Urgammal kunskap som han förvaltar. Och som han säger - det handlar inte om att tycka om eller inte tycka om, det handlar om att göra det som är rätt för en människa. Vilka rörelser som gagnar just mig och just dig. Utifrån varför vi är här. Han frågar oss var och en och vi svarar sanningsenligt om varför vi är här på den här kursen. När jag tänker på yogaannonser från olika sajter som flimrar förbi på Facebook eller hamnar i min mail. När jag tänker på alla dessa glassiga glättiga människor som säger att man ska göra det som känns bra. Göra det man har lust med. Göra det man känner för. Då inser jag att det skiljer oceaner mellan vad som kan kallas yoga. Idag. Och att jag har förmånen att träna för denne man. Att jag har förmånen att träna för Emma. Hennes glada leende och goda energi. När jag i min asana får panik och han tittar allvarlig på mig och frågar mig saker. När han lyssnar. När han SER. Trots att det inte är angenämt det jag gör så är jag ju här för att lösa upp det som hindrar. Mentalt. Fysiskt. Själsligt. Om det är någon som kan guida så är det han. Jag vill inte vara förmäten, bara för att jag har hittat till honom men allt bleknar vid sidan om. Han delar också frikostigt med det som varit hans svårigheter, ingen är perfekt, men man måste ha en innerlig ärlig önskan om att göra den här yogan, oavsett om det känns bra eller inte, just för att det gagnar. Och långt ifrån allt går att beskriva med ord. Långt ifrån allt går att beskriva eller ens försöka. Jag är med om något stort. Jag är en del av en lång obruten kedja mellan lärare och elev och det är vackert så. Vad min kropp gör, vart den tar mig är bara olika uttryck för livet som bor i mig. Det enda jag har just nu att arbeta med. Det som han vägleder i. För som han sa: Other people deal with muscles, joints and bones. I deal with life. Så stort. Så sant. Så rätt för mig.

Bilden på Emma Balnaves är tagen av Dan Lindberg