onsdag 10 september 2014

Egentid och insikter

Varit iväg två dagar med jobbet igen.  Den här gången på ett spa i Bergslagen, Loka Brunn. Mycket att planera och gå igenom. Och skratta. Jag tror jag har världens trevligaste arbetskamrater. jag har skrattat mig svettig varje dag. Vi har gått en lång väg ihop och det betalar sig fint just nu. Igår eftermiddag skulle vi avrunda med en aktivitet, köra go-cart. Jag har gjort det en gång tidigare och blev nästan åksjuk och lite yr. Kan ha hängt ihop med att banan var ganska liten men jag kände direkt att jag inte ville följa med den här gången. Jag ville inte. Jag har också varit lite yr till och från sedan jag kom hem från Indien och jag vill inte få mer av det. Men jag har aldrig tidigare hoppat av en aktivitet på något jobb som vi gjort i grupp. Aldrig på 40 år som jag haft alla olika jobb, med pauser för plugg och barnafödande. Men jag sa vänligt att jag inte ville följa med. Min nya chef hade inget som helst problem med det.
   Gick en promenad längs skogskanten utmed sjön, kände på vattnet och värmdes av solen. Det var fridfullt. Tog lite bilder. Strosade. Bestämde mig för att bada, simma i den fantastiska stora badanläggningen som blivit ombyggd sedan jag var här sist.
   Glider ner i det varma vattnet. Det enorma fönsterväggen visar en av de spegelblanka sjöarna, mitt emot bassängen.. Jag simmar i ett vatten som inte doftar klor. Det känns mjukt. Under två enorma kristallkronor glider jag tyst i vattnet. Bröstsim. Ryggsim. Jag kan både crawla och simma fjärilssim, men det känns för burdust just nu. Ser kristallkronornas reflexer bli till alla prismornas färger i speglingen. Människor pratar tyst. Det finns många små bassänger och alla har olika temperatur. Några kalla. Andra riktigt varma. Guldfärgad mosaik och svart skiffersten. Lyxigt att krypa in i badrocken när jag går upp.
   Jag får några egna timmar. Det är helt fantastiskt vilken boost det blev i min kropp och sinne. När jag efter en lång pratsam middag lägger mig för natten känner jag hur välgörande det var för mig att helt enkelt stå upp för mig själv på ett väldigt mjukt sätt. Att alla hade roligt på go-kartbanan blev bara ännu roligare, vi hade alla fått något. Och jag vet att för några år sedan hade jag inte gjort det valet.
   Jag vet också att jag kommer att lära mig så länge jag lever. Det finns ingen snitslad bana inom personlig utveckling. Ibland läser jag kommentarer hos olika bloggare som att någon "kommit längre" och "du är några år före mig", osv. Men för min del så tänker jag helt annorlunda. Allas väg är olika. Vi delar däremot olika upplevelser även om det inte sker samtidigt. Det här med att vara människa i den här tiden ger oss mängder med likheter. Men också olikheter. Eftersom vi har så många val. Tidigare kunde jag slå mig själv i huvudet för att jag vid min ålder borde veta bättre. Jag borde ha "lärt" mig allt det jag tampas med ibland. Efter yogakursen i Wien så insåg jag att allt finns kvar att lära för mig. För alla oss. Det tar bara olika uttryck. När min yogalärare Emma kan säga till mig att ibland känns det som hon inte kan något och att hon har allt att lära, då tappar jag nästan hakan och sedan tänker jag - jamenvisst. Det är klart. Vi har ju alla nya utmaningar, hinder eller möjligheter att ta oss vidare med. Det är ju det som är den personliga utvecklingen. Den tar inte slut. Och även om man tycker att man bockat av på någon lista över saker man arbetat med  för egen del kan man ibland "trilla" bakåt och plötsligt deala med liknande saker igen. Vad gör det? Det finns alltid en ny vinkel. En ny twist på saker. Och det är så fridfullt i mig för att den insikten  verkligen bor i mig nu. Spelar ingen roll mer än att vägen fortsätter. Utmaningarna dyker upp i olika kläder. Och jag har slutit fred med det. i mitt hjärta. Har du?

Bilden har jag lånat på www.lokabrunn.se

16 kommentarer:

  1. Oj, vad fint du verkar haft det (igen)! Jag har stått upp för mig själv i liknande situationer i långa banor (okej fyra gånger) den här veckan, och oj, vad bra det känns. Att verkligen känna efter och stå för det. Jag känner mig "träffad" i det du skriver, inte så att jag tar åt mig, utan mer att det du skriver om händer mig ibland, men det kan mer vara sätt att sätta ord på mina aha-upplevelser. Inte att jag är sträng mot mig själv utan mer att jag blir förvånad, överraskad och ite glad när det dyker upp nya saker och twister som jag inte visste om om mig själv innan. Tycker också att det här med den personliga utvecklingen är spännande, eftersom jag varit i ett så "låst" läge i så många år. Flummigt, jag vet :-) Tack för fint inlägg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag vet! Skönt att du har stått upp för dig också. Kanske var du inte så låst som du skriver, kanske var det annat som jobbade under tiden. Jag tänker också att vissa saker behöver ske när de sker, om du förstår mitt flummiga svar :) Kram och tack!

      Radera
  2. Loka är jättefint, har också varit där och njutit av vattensalongen:-). Min egen personliga utveckling går just nu ut på att bli mjukare. Hitta mitt inre, min kärna, lära mig att säga NEJ, och STOPP, sluta vara en "duktig" flicka... Sommaren har skalat av några lager integritet, och en tråkig händelse i helgen, som förhoppningsvis utmynnar i någonting bra, skalade av några lager till. Känner mig naken. Försöker hålla mitt sinne öppet, inte gå tillbaks till gamla destruktiva mönster, som jag så lätt gör när tillvaron nästan rämnar... Tänker att det som inte dödar härdar. Att det finns en mening med allt. Och att jag faktiskt kan se att detta onda också har haft någonting gott med sig. Kramis och tack för dina fina inlägg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det var så fräscht och upprustat nu, stor skillnad mot när jag varit där tidigare.
      Ja det finns nog en mening med det som sker men det är nästan att begära för mycket av sig själv att inse det när tuffa saker händer. Det är alltid enklare att titta i backspegeln. Kram och tack för dina rader!

      Radera
  3. Jag älskar Loka & fint att du kunde välja en annan väg än gruppen med glädje, utan att förebrå dig själv. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är jättefint där. Ja det kändes fint på alla plan, kram

      Radera
  4. Åh det är underbart med spa! Loka har jag faktiskt aldrig varit på. Något nytt att skriva på att göra-listan. :-)
    Jag tycker att du gjorde rätt val. Egentid är ibland den bästa tiden.

    Och jag tror att jag börjar sluta fred med den insikten jag med. Det är kanske t o m så att det är lite det som gör livet värt att leva. Att det händer något hela tiden. Man får en ny vinkel på saker & ting, precis som du skriver.
    Kram på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller hur?! Loka Brunn kan jag verkligen rekommendera, de har gjort en rejäl ansiktslyftning nu :)

      Jamen precis, något händer hela tiden, ibland märker man det direkt - ibland tar det lite tid. Kram och tack!

      Radera
  5. Å vad underbart. Blir sugen på spa...eller det är jag ju alltid.
    Vackert!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är härligt! Och fint :) Kram

      Radera
  6. Det är väl så att ju mer man vet, desto mer inser man hur lite man vet.
    Ann

    SvaraRadera
  7. Ooo, här vaknade plötsligt ett Loka-begär ;)
    Så sant det du skriver. Det handlar inte om vem som vet mer eller mindre, utan vi har olika vägar och de ser olika ut. Personliga perspektiv och den egna utvecklingen. Helt omöjligt att jämföra egentligen. Däremot är det ju fint om man kan inspireras av andra, se hur någon förändrat sitt liv - liksom få bekräftat att det går!
    Kram och ha en riktigt skön helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är fint där :) Ja precis det är härligt att inspireras och inspirera men inte jämföra. Kram och ha en finfin helg du också!

      Radera
  8. Ja visst är det härligt när man bra gör det som är bäst för sig själv och det är helt OK. Jo jag har nog också slutit ifred med att vi får oss dom utmaningar vi behöver i vårt växande och allt är som det ska vara <3 Det är rätt så skönt att vila idet. Vi har alla våran resa i detta liv och den ser så olika ut för oss alla <3 Kram Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är ju så det är, allt är individuellt egentligen, även om vi delar själva erfarenheterna och växandet. Kram kram

      Radera