Stänga mitt fönster

Kommer hem. Mättade färger, saftigt gräs och en svag aning av gult i björkarna. Jag är glad på ett plan. På ett annat plan känner jag hur det jobbar för fullt i min kropp. Förmodligen kommer Indien att kännas i mig under några månader. Kännas på det sättet att jag vet att en process pågår i mig och att jag helt enkelt bara får låta den pågå. Kan låta flummigt och märkligt men det är precis så det fungerar med ayurvedan. Den största effekten kommer efter 3-4 månader hemma. Och just nu är jag på ett märkligt sätt svag i kroppen trots att jag är stark inombords. En yrsel och huvudvärk som kommer och går. Eller snarare ett molande i min skalle och mitt ansikte. 
   Jag är närmare mina känslor igen, så nära att jag nästan måste skaffa mig ett slags skydd. Ett skydd för att inte ta in allt och alla. Jag vet hur jag fungerar, att jag är en känslomässig och känslig människa. Och efter både Indien och yogakursen nu så är jag som ett vidöppet fönster. Allt känns mer. Allt känns. Och för att skydda mig själv måste jag krypa in i mig och ta hand om mig. Och det är precis den typen av yogaövningar jag har fått. Sittande. Framåt. Över ett bolster. Och det är inte så att det känns mindre på något sätt i kroppen, mina höfter protesterar men öppnar sig så sakteliga och jag får mer plats. Jag har alltid tidigare  tyckt att mina höfter är öppna men nu känns det som en illusion och jag får nya insikter. Nya vinklar i kroppen.
   Tänker också att ett fönster är genomsläppligt, att det är inte bara jag som ser ut, andra ser också in. Och kanske är det just det jag vill skydda. Alla närgångna frågor om vad jag gjort i Indien. Egentligen. Allt som andra vill veta och som det ändå inte går att förklara. Så många som vill fråga men inte göra själva. Jag förstår självklart själva nyfikenheten men just nu tar jag ett steg tillbaka. In i mig. Kikar ut genom mitt fönster, men stänger också till. Jag behöver landa på riktigt i det som är, jag behöver låta ayurvedan jobba ostört men i samklang med de yogaasanas jag nu har fått. Och samtidigt stabilisera mig. För om två veckor reser jag igen. På en annan yogakurs kombinerat med fotograferingar som min man ska göra. Och ja, det är planerat sedan ett år bakåt. Ibland kommer trevligheter och annat i grupp. Jag måste förhålla mig till alltihopa. Veta vad jag kan dela och inte. Ibland när människor frågat mig saker har jag känt att jag måste berätta mycket, men det måste jag verkligen inte. Det är en sen insikt för mig, men jag behöver lite skydd just nu. Se ut men inte släppa in så mycket. Hur fungerar du?