onsdag 3 september 2014

Få men krävande asanas

Jag i janu sirsasana
Det har regnat sedan vi kom till Wien. Och på något avslappnat sätt så tycker jag att det är underbart. Helt kravlöst. Regnet har följt mig i sommar. Det som varit värmeböljans och hettans sommar, dock inte för mig :) Det regnade mina 3 veckor i Indien, även om det inte var hela dagar. När vi landade från den resan regnade det i Stockholm och fortsatte varje dag ända tills vi reste hit och här har det regnat. Nåväl. Vad är väl vädret? Egentligen?
   Vi får mycket vila och tid för att läsa, tänka och prata. Bara vara helt enkelt. Vi är dåliga turister när vi är på yogakurs. En del åker runt stan och kollar på sevärdheter. En del går på konserter och olika restauranger. Vi är lite annorlunda. Lagar mat och kokar kaffe i vår underbara lägenhet. Säger inte att något är bättre eller sämre bara att varken jag eller min man orkar mer än att ta in yogakursen, alla nya erfarenheter och kunskaper som trillar in i systemet. Bara att smälta. "Bara". Men igår hängde vi med till en stor cool vegetarisk restaurang, Yummie. Men det var buffé, halvvarm och det brukar inte alltid vara bra. Våra magar har protesterat i natt och det spelar ju ingen roll vilken sorts mat det är när maten inte är riktigt varm och kanske stått länge under värmelamporna. Så mycket för vår utsvävning :)
   Våra asanas är inte många men så krävande. Det är helt otroligt hur mycket de påverkar. På olika sätt och olika nivåer. Det där att köra 90 minuters pass av yoga... I nuläget skulle det ta kål på mig faktiskt och det är många år sedan jag gjorde något sådant. Och ja, det tog ju faktiskt kål på mig. Då. Men nu är nu och vi har alla så enormt skiftande asanas och en del får bara mudras, handgester, och en del lite av allt. Den här gången är det 5 lärare som hjälper till och som också lär sig av alla korrigeringar Zhander och Emma gör. Det är spännande att höra honom förklara för en lärare från ett annat land varför han gör det han gör med mig. Och hur väl jag känner att det stämmer i min kropp.    
   Men jag är lite yr, det hänger ihop med min Indienresa och går inte att forcera, gör därför sittande asanas. Z säger att människor leker ibland, yogan blir som ett slags game,  people play, men det vi gör nu är definitivt ingen lek. Det är få och välgörande men tuffa asanas. Anpassade för just våra behov. Vilken resa!

8 kommentarer:

  1. Ja tänk så långa yogapass man har kört. Det har varit så hår och nu läser jag om dina få övningar och det låter skönt tycker jag!! Tack för att du delar dina upplevelser och buffée mat ska man akta sej för!!
    Kram
    Anneli

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha ja, buffémat kan vara fel val. Tack för dina rader! Kram

      Radera
  2. Så exoiskt på något sätt. För ett år sen kände jag nog inte till en enda människa som reste till Indien som du gjorde eller på såna här annorlunda yogaresor som du beskriver dem. Jag är så fascinerad och tacksam att jag får inblick i hur mycket olika det finns, det är så spännande. Kram i regnet (som jag längtar efter)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kram och tack Lotta! Och nu har solen kommit hit!

      Radera
  3. Oh så mysigt ni har det....
    Kram

    SvaraRadera
  4. Så lika våra resor är, ändå så olika. En absolut gemensam punkt är det nedskalade. Att det inte måste, behöver eller ens är nödvändigt att yoga länge och med många asanas. Så glad att jag hittat den vägen och blir ännu gladare när du bekräftar det. Kram och Sat Nam!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nina, du har så rätt, vi har så lika men olika resor. I grunden samma men uttrycken olika. Och ja, det är så skönt att ha släppt en hel del kring alla måsten i yogan också! Varm kram!

      Radera