Förblir i mitt lugn

Varit lite på kant med tillvaron. Just nu. Som om inget riktigt vill sig. Stressigt på jobbet och många nya uppgifter som jag inte riktigt hinner. Första veckan efter min ledighet jobbade jag över en timme varje dag. För att hinna ifatt lite. Nu får det vara som det är. Jag hinner det jag hinner. Jag bär inte upp något ensamt. Skönt att hitta dit. Jag tänker förbli i mitt lugn.
   Vaknar i ett mjukt och tyst mörker. Det är svart. Precis kolsvart. Tittar lite yrvaket på min väckarklocka som inte har några siffror. Det dröjer en stund innan jag förstår det. Så jag ligger kvar och andas en stund. Tänker inte, bara låter mig själv vakna. Och när jag tassar upp i ensamhetens mörker så inser jag att hela huset är svart. Min man har åkt flera timmar tidigare så det är bara jag. Jag förblir lugn. Glad åt att det ändå finns vatten på toa. Det räcker. Tänder ljus. Andas lugnt och ansluter helt och fullt i min kärna. I nedre delen av magen. Gör lite mjuka rörelser. Hittar en ficklampa och tänder gasspisen med hjälp av en tändare. Känner mig fiffg. Förblir lugn. Gör en kopp kaffe och häller i vispgrädde. Mycket. Sätter mig i soffan och bara sitter där och dricker mitt kaffe. Ringer min man för att få telefonnumret till vår elektriker. Mannen blir orolig, men jag lugnar honom, säger att jag ordnar det här. Han kan inget göra från Stockholm i alla fall. Ringer vår elektriker som är lite sömnig och inte kommer ihåg mig först. Men han är så vänlig och vi är lugna båda två. Han ska komma så fort han hinner. Mer går inte att göra för min del. Jag förblir lugn.
   Gården är som en skridskobana. Vår lilla väg som vår vägförening plogar och sandar är helt blank. Ingen har hunnit med något. Den är HAL. Jag kör sakta, som på tunn is där man försiktigt provar sig fram vid varje steg. Kommer ut på en större väg som också är som en isbana. Det tar sin tid. Jag förblir lugn. Tänker på allt som hade kunnat vara värre. Det var morgon, inte kväll. Jag har en elektriker jag kan ringa till. Inget är skadat eller sönder. Jag är bara lite trött. Men lugn. Och jag vet varför. Det är min yoga, inifrån och ut som gör att jag stannar i lugnet där jag tidigare skulle blivit arg, stressad och irriterad. Saker händer. Punkt. Jag kan förhålla mig till det. Punkt. Jag yogar och förblir i mitt lugn. Punkt.