Om och om igen

Sover ryckigt. Vaknar av märkliga drömmar. Känner mig lite irriterad och småarg, vet inte riktigt varifrån. Tänker att skräp kommer till ytan. Men allt rinner av mig när jag sitter på verandan och väntar på min tur. Alla leenden. Kvinnorna i sina saris i ljusblått och mörkblått som de arbetar i. Deras långa hår uppsatt i olika konstfulla frisyrer. De gula guldörhängen som alla bär. Jag får min favorit från förra gången jag var här. Anila. Hon har det där lilla extra när hon masserar. Något som känns i mitt hjärta. Från hennes hjärta. Och hon frågar om jag kommer ihåg henne. Som om jag skulle glömma någon här! När jag tänker att baksidan av kroppen inte gjorde ont idag så inser jag att det bara var introduktionen till det som gör ont på framsidan.
   Magen har blåmärken lite här och där. När min doktor kommer in och börjar massera så börjar hans sång djupt inifrån. Mörk djup ton. Med ord som lyfter och snirklar. Jag förstår inte vad han sjunger. Men jag förstår ändå. Snappar upp ord som pingala och kundalini och blir plötsligt väldigt berörd. Trots att jag inte förstår hans ord så förstår min kropp dem. Det gör ont. Ja. Det gör det. Jag skulle ljuga om jag sa något annat. Men bortom det. När jag lyfter på skynket bakom smärtan. Då ser jag annat. Jag släpper taget om det som gör ont. I varje sekund gör jag det. Om och om igen. Fokus. Koncentration. Samma som i yogan. I andetaget.
    Han masserar min förstorade sköldkörtel. Djupt. Det är inte skönt någonstans och ändå så vet jag att det gör gott.  Förra gången fick han bort svullnaden på höger sida av halsen. Nu hoppas jag på att den vänstra svullnaden också ska ge med sig. Den där vägen via något till något annat. Från ont till frid. Att livet alltid visar både ock. Att vi får ta emot och göra det bästa av det som uppenbaras. För oss. I oss. Och det är alldeles tyst i rummet. Förutom hans djupa sång. Och kroppen är trött, följsam och mjuk. Lite öm. Men sinnet är som siden. Mjukt solgult siden. Som klarnad ghee. Som rent. Som ljust. Som solsken. Och jag har bestämt mig för att bli helt frisk. Släppa det som hindrar. Hur lång tid det än kommer att ta. Eller kort tid. Som det blir. Jag har verktygen jag önskat mig. Jag har hjälpen. Jag har varma hjärtan som riktar sig till mitt. Vem kan be om mer?