tisdag 8 januari 2013

Naken

Naken. Jag får alla behandlingar naken. I princip. Jag kliver in i behandlingsrummet och tar av mig allt. Lägger mig på träbordet och de knyter en slags bomullstanga på mig. Som sedan kastas när behandlingen är klar. Men jag känner mig aldrig naken. Aldrig utlämnad eller ensam. Tänker också på hur vi ser på kroppar hemma. Hur vi rör vid kroppar. Ibland när jag gått på massage hemma så täcks varje del av kroppen utom den som masseras, som en del av ryggen till exempel som lämnas naken. Och så fortsätter det hemma, man täcker och håller för, som om något inte ska kunna visas av misstag. Nästan som om det vore sexuellt. Här känns det som kroppen är en kropp. Inget instrument för något. Inget att spela på. Men heller inget att vara för klen med. De tar i mig. På riktigt. Men aldrig på ett för tamt sätt. Om någon snuddar vid min skinka eller annan kroppsdel så är det inget som betyder något annat än just det. Att de kommer åt. Men inget annat. Det är tryggt. Som det ska vara.

De senaste gångerna jag varit i badhuset hemma så har det bara varit jag som duschat naken. Unga tjejer duschar med badkläder på, de tvättar sig även med badkläder på. Det är så besynnerligt att se. Jag har tyckt att kvinnoavdelningen på badhus är ett fredat ställe, där visar man inte upp sig eller bedömer. Men det känns som det smugit in där också. Den här sexualiserade delen av vårt samhälle. Att en naken kropp är något sexuellt. Vilket det inte är någonstans enligt mitt sätt att se. Ja det kan vara det. Men det är en annan historia. Tänk små barn som springer runt nakna, finns det någon friare känsla för dem? Jag ser unga tjejer stå vid sina skåp på badhuset och smyga av sig badkläderna, dra på sig stringtrosor och push up behå. Hur de känner sig klädda sedan. Något känns galet. Och nej, jag vet. Det är inte alla. Och det verkar som det svängt en aning, det här med underkläderna. Nu är boxershorts också inne.

Oljan man ska duscha av sig efter behandlingen, den ska tvättas bort med en tvål som är gjord av växter. Ser ut som keso i en skål. Och när jag duschar, så går kvinnorna in och ut ur mitt duschrum. I början blev jag helt ställd. De kom in och tvättade händerna eller sköljde av något. Medan jag stod och hällde vatten över mig. Sedan insåg jag. De tänker inte ens på det. Jag står där. Och det är inget mer med det. Det bor så många människor här att man inte har råd med det privata. På det enskilda sätt som vi vant oss vid. Utrymmet. Och den där nakenheten och utrymmet hör ihop. Att bli sedd för den man är, bortom hur kroppen ser ut. Att man tar i kroppen på ett befriat, varligt men fast sätt. Att man inte bryr sig när någon står och duschar. Vi är ju kvinnor allihopa som rör oss där. Jag är naken men inte utlämnad.


14 kommentarer:

  1. Ja det är konstigt hur stor skillnad det är, där känns det helt naturligt, medans här hemma blir det onaturligt.Inte för mig personligen, men det skulle se ut om jag klev i naken på massage här hemma:)Sorgligt med tjejerna på badhuset. Vi krånglar till det så mycket så vi tar bort våran frihet att vara som vi är.

    Kram Lotta

    SvaraRadera
  2. Låter så befriande och skönt! Kloka ord som ger eftertanke som alltid.

    Fortsätt njut och se och sätta ord på det!

    SvaraRadera
  3. Jag har tänkt mycket på detta med nakenhet. Här tillåter man knappt små barn att vara nakna på stranden. Folk skyndar sig hem istället för att byta om på yogan. I badhuset ska vi inte ens tala om hur det smusslas. Kommer ibland på mig själv med att smussla. Som om alla kollade in min nakna kropp.
    Vackert när du skriver om det!
    Kram

    SvaraRadera
  4. Säger som Marika här ovan att det är vackert när du skriver om det - och så naturligt att man inte kan annat än förundras över hur-blev-det-såhär?!! Som att naturligt naket skulle vara något smutsigt eller som du skriver, automatiskt sexuellt. Vrickat och snedvridet.

    Ja, vi får fortsätta vara kärringarna mot strömmen och se på oss själva, i vår nakenhet, som det mesta naturliga - måtte det smitta!

    SvaraRadera
  5. Mina stortjejer är precis som du beskriver rädda för att visa sig i omklädningsrummet. Konstigt, jag som inte har några problem alls med att visa mig naken hemma eller på damernas omklädningsrum. Undrar var det kommer ifrån?

    SvaraRadera
  6. Blir glad över dina ord som vanligt. Det är ju så sant det där och jag vet bara hur jag själv är och har varit. men de perioder man kunnat släppa mer på den där kontrollen och bara vara har man mått så oändligt mycket bättre..och det kommer ju till nakenheten också. Min lilla tioåring är också på det där viset och jag hoppas jag kan lära henne tycka kroppen är naturlig och vacker i sig själv. hoppas verkligen det..
    Här har vi varit magsjuka hela bunten. men nu är det gjort och snart är det sommar :)

    kramar Lycke

    SvaraRadera
  7. Blir glad av era synpunkter. Tänker att det inte heller är så lätt att vara ung och med alla synpunkter som härskar över vad som är rätt och fel. Ibland har man som förälder inte riktigt mandatet att bestämma. Skönt att vi är på samma våglängd, kram på er!

    SvaraRadera
  8. Ja tänk att något så naturligt blivit så laddat. Så laddat att man inte ens vågar visa sig naken bland andra kvinnor. I en situation där man åtminstone borde känna sig någorlunda bekväm och trygg.
    Jag är så tacksam för att man med åren växer ifrån rädslan för att visa upp sin nakna kropp. Åtminstone har jag själv gjort det.
    Kram och tack för alla dina fina inlägg! :)

    SvaraRadera
  9. Håller verkligen med dig, tänk att det blivit så att vi kvinnor inte kan känna en kvinnogemenskap på badhuset ens utan att granskas, känna och kritiserade och värderade... Jag brukar duscha naken men upplever precis som du att nästan alla andra är påklädda och man blir verkligen utstirrad. Hade man inte komplex innan så dyker de raskt upp... Jag förstår inte att (unga) kvinnor ska hålla på och döma ut varandra. Jag undviker faktiskt att gå till badhuset nuförtiden just för att det är så jobbigt med alla som glor. Och hur vettigt är det att duscha i bikini?!
    Kram Carina

    SvaraRadera
  10. Carina och Carina, tänk att vi är många som upplever samma sak. Vi får fortsätta duscha nakna och visa att vi duger precis som vi är. Kanske peppar man någon. När jag varit på Yasuragi har det aldrig varit så ska jag säga. Var där med mina döttrar en gång och de sa, det är ju så här kroppar ser ut!

    SvaraRadera
  11. Jag håller med er alla. Jag har två döttrar som är tolv och fem och har precis fått en liten son. Just detta med den nakna kroppen har jag tänkt extra på just nu efter graviditet och förlossning. Min kropp ser så mycket annorlunda ut nu efter det och när jag nu ammar lilla bebis. Båda tjejjerna har ställt frågor och jag har försökt svara, inte skyla eller gömma min annorlunda kropp i badrummet här hemma. Tänker att jag vill ge dem det inför deras livsresa; kroppen förändras genom livet. Men jag är samtidigt öppen om att jag vill få en stark kropp tillbaka och att det är viktigt att vårda den! Förlåt en lång reflektion, men ville dela den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh va fint skrivet! Såg din kommentar först nu. Men tack!

      Radera
  12. Fint skrivet och så sant. En kropp är en kropp och ingenting annat.

    SvaraRadera