Där jag ska vara

Natten var varm. Men fylld av sömn. Kråkorna och kajorna som alltid skränar i Indien är för en gång skull tysta. Jag vaknar före mitt alarm. Någon sjunger med melodisk stämma på andra sidan floden vid templet. Mjukt och följsamt. Jag sitter på vår balkong och lyssnar i mörkret. Det är så fridfullt. Min behandling är tidig eftersom den är varm. Alla varma behandlingar är så tidigt som möjligt på dagen eftersom det sedan blir rejält varmt. Jag får Elakizhi. Som beskrivs så här;

The whole body is massaged with muslin bags filled with medicinal herbs, dipped into warm medicinal oil. The treatment removes blockages and pains. The session includes a full-body massage done with the hands.

Och det är nya platser i kroppen som gör ont. Längs ryggraden och bredvid. Magen, som en skål som ligger i bäckenet. Men dr V sjunger när han ger mig massage. Det är en ynnest. Alltid när det är besvärligt så hjälper sångerna. Något jag tacksamt njuter av. Sångerna in i min kropp. Och jag förundras än en gång över den mannens fantastiska förmåga och kunskap. Och glädje. Han är alltid glad och nästan lite busig där han går mellan behandlingsrummen. Skämtar mycket. Och retas. Det är en personlighet som jag trivs med. Som jag känner mig lite lik faktiskt. Och när jag går till min frukost och dagen just vaknat har jag all tid i världen i min kropp. All frid. Trots blåmärken på armarna och obehag på olika ställen. Jag är där jag ska vara.