Len och lättad

Nu är jag där. Där jag känner mig len och lättad inombords men där kroppen känns trött. Jag balanserar på kanten till förkylning och rossel. Många snörvlar i många sammanhang där jag finns. Jag tvättar mina händer extra noga. Jag äter så grönt och skönt jag kan. Enchinaceatuben tar slut. Äter d-vitaminer. Försöker få i mig dagsljus och solsken. Så klart. Men jag känner mig själv så väl nu att när det där svidet känns bakom näsan - då är det dags att lyssna ännu mer på mig själv. Och även på min träning. Min yoga vilar. Den fysiska delen. Och som vanligt övermannas jag av längtan till att göra. Det fysiska. Jag sitter stilla. Mediterar. Men det andra, det väntar. Trots lenheten och lättnaden. Trots det tomma eller rättare sagt det inombords som inte är så trångt längre. Vet att Indien finns kvar. Från mina behandlingar. Vet att det kan ta lång tid innan jag orkar allt jag önskar rent fysiskt. Jag får konstatera. Inget annat. Vänta in min kropp. För nu är mitt inre på något sätt före kroppen. Om du förstår hur jag menar? jag har släppt så mycket. Kastat av mig tung last och det är som det ska. Men jag kan känna processen i min kropp. Utan att kunna säga något konkret så finns den där. Hur luddigt det än låter. Vem är jag att kämpa emot det sker? Nej, jag väntar. Låter inget missmod stanna. Väntar på att det lena och lättade ska förflytta sig ut i min kropp. Önskar dig samma upplevelse. Och en skön solig helg!