onsdag 23 januari 2013

Yogans språk

Det är kallt. Ljust. Snövackert med rimfrost. Och jag är stilla inombords. Jag vet att det kan komma dagar efter en lång ayurvedisk behandling där man känner sig tom. Nästintill orkeslös. Jag har inte känt det ännu. Men jag är varsam med mig. Jag gör min yoga ungefär varannan dag och det är vackert så. Jag har börjat min yogatermin och glädjen jag känner i att förmedla en liten bit av detta gigantiska som vi kallar yoga, den är klar. Klar, ljus och helande. För yogan som delas blir större. Yogan är så komplex och rymmer så många nivåer. Jag brukar likna yogan vid att lära sig ett språk. Det brukar vara enklare att förstå då. Och går du en språkkurs, inte går du några sporadiska drop-in-lektioner då? Nej det är klart du inte gör. Du måste ju få någon slags grund att stå på. När du är nybörjare i ditt språk, brukar du då fundera över konjuktioner, satsdelar, verb och olika sätt att böja dem? Nej, det gör du inte. Du lär dig från grunden. Den där grunden som kan kännas så träig och långsam. Den där grunden som sedan vecklar ut hela den grammatiska kartan över hur det kan se ut. Hur undantagen ser ut. Att det finns undantag. Vad du måste tänka på i vissa situationer. En del är språkbegåvade, förstår direkt för att de äger en intuitiv språklig fantasi. Det går också att ta in i yogans värld. En del kroppar förstår direkt vart de ska. Andra förstår men möter hinder i form av stelhet och skador istället. Det går inte att gå runt det. Man måste ta hänsyn till det. Och som vanligt - vi är alla olika. Men ska du lära dig ett språk - inte köper du en DVD och säger efter så gott du kan? Inte lyssnar du utan att bli lyssnad på själv och tänker att ditt uttal är bra? Varför gör vi så med yogan? Jag begriper det inte helt enkelt. Det är att förminska den och att inte ha förstått vad det är man gör. Ja vi äger tidlös kunskap inom oss i den oförstörbara delen, det är jag säker på, men den behöver näring och nycklar för att komma till ytan. Den kan du se hos ett litet barn, men inte i en vuxen människa som lagt på sig allt möjligt längs resan. Yogan skalar av detta. Bit för bit. Men tro inte att du pratar ett språk för att du hört det. För att du lyssnat på en DVD. Det måste helt enkelt till mer än så. Ja jag vet, det är många som yogar till en inspelad röst, jag hoppas innerligt att de människorna även hittar en lärare som de träffar då och då. Som kan guida. Eller tänker du att det här språket det kan jag lära mig själv? Det här språket är inte så krångligt, det är bara att prata på? Då kommer du att komma till en nivå men inte vidare. Det är min fulla övertygelse ju längre jag går i yogans värld. Så många hinder och fallgropar där egot är dens största pådrivaren. Låt oss vara varsamma med oss själva. Ta språket som det kommer, via en lärare.

12 kommentarer:

  1. Fin jämförelse där, att yogan är ett språk:-). Sedan tror jag att alla har olika vägar i det här livet. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Olika vägar i livet, absolut, det är väl något man verkligen vet :) Hur tänker du om det, jag förstod nog inte riktigt. Kram

      Radera
  2. Word!
    Och jag vet, för jag har själv varit en av dem som ratat lärare. Inte så att jag ansett att jag varit proffs på yoga men jag har nöjt mig med mina första grundläggande lärarledda lektioner samt att läsa och youtube:a mig till saker och sedan testa. Jag var envis som synden. Ja tänk så dumt egentligen. Förvisso har jag lärt mig otroligt mycket av att läsa också men teoretiska kunskaper väger inte tungt jämfört med den praktiska.
    Men så kom äntligen vändningen då jag kände att nej, jag kommer inte att komma någon som helst vart om jag inte släpper in en lärare. Och så gjorde jag och här är jag nu, mer än nöjd! Jag vet att de här två åren kommer att hjälpa mig så mycket på vägen mot att övervinna hinder och utveckla mina kunskaper.
    "Jag kan själv" i all ära men alla måste vi någon gång låta en lärare vägleda oss om vi ska ta oss vidare, precis som du skriver.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja men är det inte så vägen ser ut för många? TIll slut inser man att man behöver vägledning öga mot öga. Tack för dina rader. Kramar!

      Radera
  3. Tack fina Annika för dina hälsningar!
    Jag försöker få det trivsamt hemma, och i köket tycker jag om med bruksföremål synliga. Gärna gamla, så att det blir en själfull atmosfär.

    Idag blev det ett inlägg som ovanlighetens skull inte handlar om inredning ;)
    Jag var på en makalös föreläsning igår, så idag har jag mest haft tankarna inåt, som resultat av föreläsningen.

    Yoga utför jag hemma själv, men har tänkt att ta lektioner. Jag är en gammal elitgymnast så jag känner min kropp ganska väl och yogan är minst lika mycket mental "träning"som fysisk för mig, egentligen mycket mer faktiskt är jag tänker efter...meditationen går liksom in i yogan :)
    Jag märker hur mycket jag lär mig om mig själv, och samtidigt märker jag hur mycket det finns att lära, och hur lite jag egentligen vet. Konstigt flummigt kanske men jag hoppas att du förstår vad jag menar.

    Stor kram
    Mia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att jag förstår precis hur du menar :) Och det är väl den vägen det går. Att man inser att man inte kan så mycket egentligen. Även om du känner din kropp så är det så mycket annat som händer och som "ska" hända. Tack för dina ord! Stor kram!

      Radera
  4. Finurlig och vacker liknelse. Yogan som språk. Absolut. Ett språkrör, ett livsserum och röd tråd. Allt.
    En del hittar vi direkt i oss själva, en del behöver vi guidning och hjälp med. Så naturligt och självklart.
    Sat Nam

    SvaraRadera
  5. Dina kloka ord. förstår att de måste vara precis så med yogan. att den tar tid att lära och ta in och allt som vi samlat på oss i skrot genom åren. en jättestor extraryggsäck det vore skönt att bli av med..
    och nej jag har inte klippt mig. bara en slarvig fläta. visst är det skönt att strunta speglar. tror jag fortsätter så ett tag.
    och duu! vi har bestämt och betällt tapeter till sov och vardagsrum nu. det var skönt. en sån vardaglig petitess, men dedt gick mig åt huvudet. viktigt med vad man har runt sig är det för mig. hemmakänslan..det där lilla extra som gör att man lever med huset. det är fint..

    torsdagskramar Lycke

    SvaraRadera
  6. Vad fin jämförelse, så har jag aldrig tänkt.Jag skulle inte har hittat dit jag är idag utan guidning. Även om jag älskar att rulla ut min matta på morgonen och starta upp min dag.

    Kram Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja men så är det ju. Den mesta yogan gör man själv på sin matta men man måste veta VAD man ska göra och HUR men kanske mest VARFÖR. Omöjligt utan guidning om du frågar mig :) Kram!

      Radera