måndag 18 april 2011

På väg

På väg i parken, går i mina egna tankar. Möter en liten flicka som halvspringer mellan sina föräldrar som hon håller i handen. Hon tittar noga på mig och skriker ett högt Nämen hej! Och jag blir glad. Hejar tillbaka. När vi passerat varandra hör jag henne säga till sina föräldrar, jag ville heja på henne för jag såg att hon var på väg. På väg. Det är ju det jag är. Och den lilla tjejen såg det. Inget mer grubbel. Ut med den låga känslan, bortsopad nu. Och det som virvlar i mig, det stillnar. För jag är ju faktiskt på väg!

8 kommentarer:

  1. På väg! Yes vad härligt! Kram

    SvaraRadera
  2. Men vilken underbar kommentar!! De små är så otroligt mycket visare än vad vi vuxna tror...
    Ha en fin dag!

    SvaraRadera
  3. Ja! Det är vi ju faktiskt alltid! Vilken liten filosof du mötte...

    SvaraRadera
  4. Barn är våra läromästare, filosofer och klokheten i ett nötskal. Namaste!

    SvaraRadera
  5. Hej Annika!
    *Skrattar* Vad gulligt, barn är underbara!

    Kramar*
    /V

    SvaraRadera
  6. Vilken underbar blogg!

    Din sista post påminde mig om ett citat jag läste häromdagen...

    Most creativity in the world is not yet explored; it is hidden until we listen to our children/Janesh Vaidya, ayurvedisk läkare och författare. www.janeshvaidya.com

    Om Shanti
    /Maria

    SvaraRadera
  7. vad fint! dom dar sma ogonblicken igen. moten. livet ar ett vackert mysterium sager jag. inte alltid sa enkelt, brokigt som ett lapptacke, men anda.
    kramar

    SvaraRadera