På väg

På väg i parken, går i mina egna tankar. Möter en liten flicka som halvspringer mellan sina föräldrar som hon håller i handen. Hon tittar noga på mig och skriker ett högt Nämen hej! Och jag blir glad. Hejar tillbaka. När vi passerat varandra hör jag henne säga till sina föräldrar, jag ville heja på henne för jag såg att hon var på väg. På väg. Det är ju det jag är. Och den lilla tjejen såg det. Inget mer grubbel. Ut med den låga känslan, bortsopad nu. Och det som virvlar i mig, det stillnar. För jag är ju faktiskt på väg!