Alla små floder

Meditationen som Yogamamma dragit igång. Via sin blogg och FB. Den var liksom startskottet för mig på något som verkar ha varit ett uppdämt behov. Kan inte säga det på något annat vis. Känns som jag alltid gjort detta. Har faktiskt mediterat tidigare. När jag tänker efter... Till och med i en grupp som sågs varje vecka för 20 år sedan. Det hade fallit mig ur minnet! Men det här. NU. Det är annorlunda. Eller jag gör annorlunda. Förut har jag ansträngt mig för att styra tankarna åt ett visst håll. Det här är inte så. Nu bara är jag i varje andetag. Observerar mina tankar och när de stillnar, så finns något annat. Blankt. Ljust.

Kanske är det så lätt att hitta dit efter alla år av yoga? Av att ha koncentrerat mig på mitt andetag. Men nu är det något mer som kommer till. Efter att ha mediterat varje kväll har jag blivit så extremt pigg att jag haft svårt att sova. Det måste vara förklaringen. Inget annat är nytt. Men energin är vit och lättflytande i mig. Och jag börjar på morgonen istället. Vaknade kl 05 av mig själv. Bara det, vet inte när det hände senaste faktiskt. Yogade, mediterade och sedan ut på promenad med D. Vilken morgon! Trots att det var lite duggregn och mjuk grå himmel så kände jag varje steg i mina ben. Varje andetag i mig. När vi gick. Också. Alla små floder som leder ut i stora oceanen. När jag vaknade längtade jag efter att meditera! Och det är så. Exakt så det känns. Ibland synkroniseras våra stigar som vi tar. Helt enkelt. Eller för att vi delar. Eller hur det nu går till :) Och hos fina Nina läste jag för ett tag sedan om en underbar meditationsbok. Som jag beställde. Som jag gillar så mycket. Allt finns för mig där i att börja något som det känns som jag egentligen gjort hela mitt liv. Alla små floder. I fredags när jag och D hade vår lediga dag traskade vi in på ett antikvariat. Där på bordet ligger en nyöversatt bok av Tich Nhat Hanh. Mindfulness - ögonblickens under. Den ropar på mig! Och jag läser den från pärm till pärm. Han skrev den i mitten på 70-talet och 2010 blev den översatt. Ja, jag har läst några böcker av honom senaste året men så skönt det är ibland att läsa på sitt språk. Och jag får nog läsa den en gång till, i lugnare tempo. Men alla de här floderna, de bär till samma stora ocean. Tillvaron är magisk ibland. Eller kanske hela tiden fast jag bara upptäcker det ibland :) Det vita lätta i mig, önskar er alla det!

Bilden har jag lånat här http://ingur.com/sigrinn/wordpress/