Äntligen

Har funderat ett tag. Läst hos mina bloggvänner om meditation och mindfullness under en tid. Och meditation har funnits i mina tankar sedan 70-talet. Det är helt sant :) Men tanken har inte manifesterat sig i en handling... Efter min egen morgonyoga sitter jag i min stilla stund. Men det är inte meditation. Det är en stillastund där jag fokuserar och sänder mina tankar till olika människor. Men inte meditation. Något annat. Men nu, nu har Maria, startat en meditationskurs via nätet. Låter det för tekniskt och opersonligt? För mig känns det tvärtom. Precis som all gemenskap jag får via bloggen och min vetskap om att andra människor i andra länder tänker och funderar på samma saker som jag. Så kommer det här också att fungera för att jag vet att vännerna sitter där i Finland, Sverige, Italien, England och alla andra ställen. Och deltar. Så jag slår till. Jag vill. Den här gången ska jag göra det. Meditera. Som en kalv på grönbete eller som en gänglig fölunge som reser sig för första gången lite vingligt. Precis så känns det. Men nu så hänger jag på. Och jag vill ge det en chans. Förutsättningslöst. Och böckerna jag läst om meditation, de finns i bakhuvudet. Allt jag hört vana mediterande människor säga. Men. MEN. Jag börjar helt opretentiöst, sätter mig en stund på kvällen innan jag ska lägga mig. 5-10 minuter. Igår for tankarna som en snabb karusell. Trött. Men ändå. Jag satt och jag gör det ikväll också. Hur är det med dig? Vill du - så gå in hos Yogamamma här och nu och läs och delta.

Egen bild från www.stillastund.se