Försoningstid

Påsktider. Där man först led sig igenom långfredagen för att sedan festa och äta gott på påskafton. Skärtorsdagen med häxorna. Som en mix av allt i samma helg. När jag var barn hände absolut ingenting på långfredagen. Pappa sa att man skulle begrunda livet! Begrunda livet... Tja, vi genomled den där dagen. Allt var stängt, affärer och bio. Idag ser det ju inte ut så. Kanske är det bra, alla är ju inte kristna. Men just den där dagen för eftertanke, den behövs ibland. Och att släppa taget om saker. Jag tänker att påsken är en försoningstid, en hoppfull tid efter att det smärtsamma är passerat. Tänker på Patanjalis ord om medkänsla och att vidga sitt hjärta för alla. Även för de som kanske till och med talar illa om oss. Och det jobbar jag med. Att just känna den där medkänslan. Skicka lite goda bilder i mitt sinne till människor som kanske behöver det. Av att de har det svårt. Eller av andra orsaker. Till de som kanske inte ens vill mig väl... Försöker sätta mig över det futtiga som ibland drar ner, att inte lägga energi på fel saker. Valet. Vi alla har hela tiden. Kanske är det mina stilla stunder som gör mig mildare till sinnet? Hursomhelst, jag lägger mitt fokus på medkänsla. Och vänner, var ni än är, vilken religion eller inte ni bekänner er till, om ni äter ägg eller inte, påskgodis eller inte. Jag önskar er alla en fridfull påsk. Med värme och vår. Med frid i hjärtat. Och medkänsla. I sinnet :)