Extra allt

Vissa kvällar är extraordinära. Extra. Extra allt. Jag håller min grupp i varje andetag. De följer. De är redo för ett flöde rakt igenom. Andetaget fyller rummet. Allas kroppar, även min. Jag andas också i takt fast jag inte gör några asanas under andra halvan av passet. Korrigerar här och där. Kropparna vet vart de ska. Fokus. I andetaget. Andetaget går genom alla som om det vore en. Det händer inte alltid. Inte på det här sättet. Men när det gör det - då finns inget mer att önska. Kraften delas och blir större. Det är en rent andlig upplevelse. Kanske, tänker jag lite övermodigt, får man precis de elever man ska ha. Nej. Jag är inte mallig. Inte någonstans. Jag är bara så tacksam. Så glad i själen att en tår letar sig fram i ögonvrån när vi tackar varandra med böjda huvuden. Det känns som jag kan flyga. Allt finns. Bara vi skrapar på ytan och tar oss ned till vårt alldeles egna centrum. Och andas. Tillsammans med någon som styr vårt andetag. Då sker extra allt. Och jag vet. JAG VET att allt är möjligt. Himlens alla stjärnor lyser på oss alla. Även om natthimlen är molnig och täcket ligger lågt så finns de där alldeles ovanför. Alltid. Och de lyser på oss alla, var och en. Andas.

Bilden på stjärnhimlen har jag lånat här;
http://ordinarygirl.bloggsida.se/