onsdag 27 april 2011

Krumelurer

Ord. Mäktiga. Ibland. Ofta? Älskar ord. Och kluriga vändningar. Att skriva något fast ändå inte. Om ni förstår? Att beskriva en känsla med metaforer. Att använda bilder för det jag vill säga. Det är vad jag försöker med. Och gjort över 2 år här i min alldeles egna blogg. Precis som andra bloggare. Vi har väl alla en bevekelsegrund till varför vi skriver. Och om vad. Och hur. Så självklart att det inte borde behöva sägas. En vän till mig säger att "dina ord är så mäktiga och när det står där skrivet då får de ett eget liv". Har inte tänkt på det så. Har inte ens menat det så. Men ni vet. Ibland tar orden och de egna tolkningarna konstiga vändningar. Krumelurer som inte har något att göra med det jag skrev. Allt finns i betraktarens öga. Jag är fullkomligt övertygad om det. Vad det än gäller! Och att vi kanske ska vara försiktiga med vad vi tolkar in, läser in. Att någon tror att jag skriver om något, som jag faktiskt inte gör, då blir det knepigt. Eller kanske inte... Det viktiga är att beröra. Och att ha en dialog som jag ser det. Jag får mail då och då där människor vill fråga vidare, ha en fördjupad dialog om saker jag skrivit. Det gör mig tårögt glad. Men ibland, någon enstaka gång, så kommer ett mail där någon har läst in negativa delar i det jag skriver. Det gör mig tårögt lessen. Jag skriver varken för att göra mig populär och behaga eller för att tvåla till någon, svärta ner någons ansikte och plats. NEJ. Men som vanligt så inser jag att jag absolut inte styr någon som helst tolkning. Men det gör mig förbluffad. Att människor jag känt tror att jag vill dem illa. Att jag är ute efter något slags översitteri. Den som känner sig träffad av det jag skriver kanske ska prova att helt byta vinkel - allt kan se annorlunda ut. Och det är ju faktiskt bara jag som vet vad jag skriver om. Jag vet! Ingen kan göra alla nöjda och det är inte min avsikt heller. Min allra ärligaste avsikt med den här bloggen är DIALOG. Att vi delar saker. Att jag skriver något som någon känner igen, tänker hmm, kan det vara så? Eller alla bloggar jag själv läser och som berikat mig på en mängd sätt. Livet är för kort för att tro illa om varandra. Det är min uppfattning. Vi kan alltid välja ett sätt att förhålla oss. ALLTID. Och här är jag naken. Hudlös ibland. Visar mig från olika sidor. Inte bara den glada personen jag oftast är. Utan också det andra. Det som jag jobbar med. Tankar och känslor som är tuffa för mig eller till och med helt nya, men i samma stund som jag skrivit dem, ändrar de karaktär och blir till någon allmänt. Upptäckter jag gör, inte är det emot någon! Vi är mer lika som människor än vad vi tror. Tror jag. Orden blir till krumelurer som lever egna liv. Du bestämmer själv på vilket sätt!

8 kommentarer:

  1. Hej!
    Så tråkigt för dig! Jag följer dig på avstånd men vet faktiskt vem du är och jag tränar nog där du också tränat. Vi gillar dina beskrivningar och brukar prata om vad du skrivit. Jag tycker du ska fortsätta som du gör. Jag har aldrig läst in något negativt i det du förmedlar, tvärtom har jag känt igen mig. Och du beskriver det där som vi sällan pratar om i yogan. Så tack och fortsätt som du gör!
    Kram!
    M

    SvaraRadera
  2. Hej hej!
    Jag förstår precis vad du menar. Orden får liv, det är precis som mina bilder. Det sitter i betraktarens ögon, jag vet det mycket väl för jag har jobbat väldigt mycket som konstnär. Jag tror inte att du vill någon illa. Jag tror att de flesta vill göra gott, så kan jag reagera när läsare hoppar på bloggare med negativa kommentarer. Det känns som deras enda syfte är att klanka ner på den personen och det förstår jag inte. Det är ju inte bra för någon, varken för den som skriver kommentarerna eller för den som läser. Det bara tar energi.

    Kramar*
    /V

    SvaraRadera
  3. Ord är som boxar, vi serverar boxarna och betraktaren fyller dem med sina erfarenheter.

    Kramkram*
    /V

    SvaraRadera
  4. Det är så ibland, åtminstone för mig, att jag inte förstår det jag läser. Det blev extra tydligt för mig när jag studerade på högskolan. För att kompensera min brist på förståelse la jag till min fantasi och räknade ut hur det skulle kunna vara. Som ni kanske anar gjorde jag det inte lätt för mig.
    Men ibland läser jag om böcker som jag tyckt om och älskat, och förstår inte storheten i det jag såg då. Likaså fast tvärtom kan det vara med böcker eller annan läsning som jag inte förstod. När jag läser om raderna så verkar det som innehållet har ändrats. Nu förstod jag det hela och betydelsen var annorlunda. Ett lysande exempel är väl IKEA-ritningen som man slänger ifrån sig i vanmakt, bara för att dagen efter skruva ihop det hela utan att blinka. Alltför ofta har jag kommit på mig att mitt känsloläge har styrt min förstående vid inlärning och läsande. Och blir man berörd, som man oftast blir av ditt bloggande, så finns klangbotten och resonansen att söka i sitt eget jag.
    Blir man förtörnad av sina egna tillkortakommanden i sin egen yoga när man läser om andras framgångar, eller gläds man åt att en sökande vidgar sina cirklar och får de svar som hon bett om? Det är kanske dagens känsloläge som avgör tolkningen.
    Frid
    Robert.K

    SvaraRadera
  5. M - tack för dina rader, de värmer och gör mig glad! Jag vet dock inte vem du är. Men det gör ingenting. Kram!

    Viralila - boxar, så klurigt! Och visst fyller vi på med vår egen erfarenhet när vi betraktar texter och bilder, men alla kanske inte är medvetna om det. Tack för dina tankar. Kramar!

    Robert - jag blir lite stum när jag läser ditt inlägg, nästan så jag önskar att jag skrivit det själv :) Som jag ser på tillvaron, så delar jag din beskrivning. Och jag tackar för att du delar med dig. Vad sen du menar med framgång i yogan, det kan säkert betyda mer än en sak :) men andemeningen har gått fram. Frid!

    SvaraRadera
  6. Hej!
    Jag tror att det är tabu att prata om det du gör ibland i din blogg. Och därför tror jag att en del stör sig på det du gör. Jag läser hos dig och ibland blir jag provocerad men som Robert skriver ovanför så ser det annorlunda ut när jag läser det lite senare. Jag tror att du har en viktig uppgift att våga skriva precis som du gör. Och jag blir berörd och flera än mig så det betyder också något.
    Kram
    Anneli

    SvaraRadera
  7. Det är intressant det du skriver. Ordet kan bli så annorlunda hur mottagaren tolkar det, pga personlighet och ryggsäck vi bär på.Men det finns bara en sanning och det är din..
    Mig berör du med din text.Fortsätt att gå på din väg, det gör du bra:)

    Kram Lotta

    SvaraRadera
  8. Anneli och Lotta, tack för era värmande ord. Kram!

    SvaraRadera