Den stora utandningen

Vi skulle åkt till stugan i fredags kväll men ingen av oss orkade riktigt ta oss för med att handla lite och fixa. Vi åkte lördag och var uppe strax efter lunch.
Vår promenad är på en kilometer när vi ställt bilen. Den går genom den mest underbara skog och det var som stegen saktade ned ju närmare vi kom. Och grönskan var bedövande vacker. Så otroligt grönt och så uppväxt. Vi såg ju huset första gången i oktober och har inte vetat vad vi kan förvänta oss. Men det är grant. Och när vi kom dit var det som något hann ifatt. Oss båda. Sjön var inbjudande och skön. Vi doppade oss för första gången och låg på den lilla bryggan som snart ska bli större så man får plats ordentligt. Solen var varm och vi drack kaffe på verandan. Hade tagit med rester av en rabarberpaj och det smakade himmelskt. Och sedan satt jag. Och satt. Tittade. Tänkte inte. Bara drog i mig sjöns vågor som en slags meditation. Och vi la oss tidigt. Även om det var ljust som mitt på dagen. Jag somnade snabbt men vaknade efter en liten stund och läste sedan länge. Men ljuset störde mig inte på något sätt, något som jag alltid annars tycker är jobbigt är att sova om det inte är mörkt i rummet.
   Vaknade vid klockan åtta. Vi drack kaffe i långsamhet. Jag gjorde yoga, min man gjorde yoga. Sedan frukost. Det friskade i med vinden och jag bara satt. Som alldeles tom i huvudet. Vi åkte hemåt och kom hem på eftermiddagen. Då var vi så trötta båda två att ingen kunde hålla ögonen öppna. Jag somnade direkt jag la mig och sov i nästan två timmar! Vaknade och visste inte var jag vara först, snacka om djupsömn. Jag har nu ätit och druckit lite kaffe trots att jag inte brukar det så här dags. Kanske dags för nya vanor?  Jag skulle kunna sova direkt igen. Men då blir det inte kul i natt.
   Jag tror att det var som en slags jätteutandning, att allt har släppt för oss med vårens hektiska planering kring bröllop och annat plus allt jobb. Jag vet inte när jag var så här trött tidigare. På torsdag lunch slutar jobbet och allt känns bra på den fronten. Men mest av allt behöver jag vila. Att få göra allt i min takt. Som jag ser fram emot det.

Längtar efter långsamma dagar utan något inplanerat