När fruktansvärda saker händer. När tiden håller andan och något ofattbart och grymt sker. När man scannar av sin bekanstskapskrets i Stockholm och liksom räknar in sina nära och kära. Då en stund känner man en fläkt av det som många människor lever med. Men. Ju närmare en själv, ju värre. Vi fungerar helt enkelt så, vi människor. Och att köra en lastbil med gasen i botten mot människor kan inte betecknas som något annat än terror i mina ögon. Oavsett varför man gör det och oavsett om den som körde tillhörde en organisation eller var en ensam förövare. Men att gripa, säkerställa och vårda offer är en sak. Det andra är det som skett under eftermiddagen. Under hashtagen #openstockholm, har stockholmarna öppnat sina hem. Man erbjuder sängplats, skjutsar och pizza. Någonstans värmer det mig mer än något annat. Arbetsplatser och mataffärer skriver på sociala medier att de håller öppet för främlingar som behöver husrum och annat. Mitt i hela skiten så värmer det så oerhört mycket. Medmänniska är just precis det som ordet säger med-människa.
Vårt öppna samhälle ska förbli öppet och just den här hashtaggen visar att det är så. Tack och namasté
Ja, kärleken och värmen finns. Flera av mina vänner erbjuder sovplats och mat. Jag har idag hört ett par berättelser, bl.a. en väninna som skulle möta en annan utanför Åhlens, men fick ändrade planer och gick till annan plats. Just då hände det. Ofattbart. Några har ännu inte gått att nå, jag avvaktar.
SvaraRaderaVi vaknar till något annat imorgon.Tyvärr. Kram.
Ja vi vaknar till något annat. Jag var nästan rädd att läsa nyheterna idag, ifall något mer skulle hänt i Stockholm. Men är fortfarande värmd av kärleken och hjälpsamheten som då många visade ❤️ Hoppas du fått tag på alla vänner. Kram!
Radera