måndag 3 april 2017

Katt- och hundmänniska

Affe från Portugal
Jag är ju ingen djurperson. Har gillat en del djur som jag känt och haft, hade katter hemma som barn som jag tyckte mycket om, men är ingen som äääälskar djur. Som en del människor är. Sedan har det ju alltid varit updelat om man gillar hundar eller katter bäst, som om man måste välja och då har jag liksom valt katter.
   Min son och hans flickvän har två hundar. Jag har motvilligt fäst mig vid dem. De är så fina. De är båda adopterade, hans flickvän har ömmat för gatuhundar. En är från Portugal, en podango och den andra en vinthund är från Irland. De är väldigt lika varandra och de är så otroligt snälla. Har aldrig träffat så snälla och uppfostrade djur tror jag. De skäller aldrig och de leker med varandra mest hela tiden när de kommer ut och hälsar på. Idag gick vi en lång sväng i skogen med dom och de är så fria och glada där. De skuttar fram, dricker ur vattenpölar och bara rusar. Och jag tänker att det är så fint att hon tagit hit dem, att de har de här två trofasta djuren och jag känner att jag gillar hundar. Också.

En kan vara både katt- och hundmänniska. Det beror ju på djuren och alla är individer. Jag har fått två nya kompisar!

6 kommentarer:

  1. Jag är både katt och hundmänniska. Djur har jag alltid älskat. Visst är de individer. Jag har just nu en sköldpaddeunge som rymmer hela tiden från inhängnaden. Jag kände redan när jag höll henne i handen och hon försökte ta sig därifrån att det handlar om en stark individ. Jag som trodde att alla sköldpaddor var likadana ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant det där med olika individer bland djur. Det jag har värjt mig mot är när man liksom tror att djur är människor, det är märkligt i mina ögon.

      Radera
  2. Min man är allergisk mot katter men tål hundar, så jag har helt enkelt fått välja och jo jag är ju en djurperson, blir lugn av djur, tycker mycket om att bara titta på vår utekanin genom fönstret. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag håller med, man blir lugn av att betrakta dem. Kram

      Radera
  3. Ja, du vet ju att det svämmar över av hundar hos oss... och marsvin... och en kanin :D Som yngre ville jag ha djur, har alltid tyckt om djur, men idag känner jag ärligt mest bara hur jobbigt och ansvarsfullt det är. Särskilt när sjukdom kommer in i bilden och när man ärligt inte har tid med dem på det sätt de skulle behöva ♥ Och så är det bundenheten, det går inte bara att vara spontan och boka en sista minuten för hela familjen, det kräver planering och suckande släkt som måste ställa upp, haha.
    Men sådär överlag, djur ja, men för min del vill jag att det ska finnas tillräckligt med hjärta, tid och engagemang för att det ska vara optimalt.
    Kramis!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Exakt så. Därför är det så härligt att låna några djur ibland 💜 Kram

      Radera