Ulrika skrev om upprepningar och att den här tiden på året ser ut så här för henne, som det gjorde förra året också. Det inspirerade mig att också titta bakåt lite grann.
Min april förra året bestod av mycket träning, styrka och power. Sedan reste jag till Finland och hade en liten yogalektion och en föreläsning om min bok. Men framför allt träffade jag mina yogavänner där. De som också undervisar. De som hade peppat sina elever så det blev fullt med människor som kom. Det var en riktig lyckospark. Och jag lever på de här mötena. De viktiga som inspirerar.
Annars var det iskallt regn som nu och det där skavandet av vårens intåg. På något vis är det lika. Fast ändå inte. Jag är någon helt annanstans idag. Nej våren är inte min favoritårstid. Däremot så är jag inte lika störd på den längre. Jag väntar helt enkelt. Kanske har tålamodet i mig kommit fram lite mer. Kanske har senaste årens turbulens gjort att en liten årstid inte är något som jag behöver störas av, bara genomleva. Och det är faktiskt där jag landat. Hurra så skönt. Faktiskt. Jag längtar efter värmen. Men inte så att det gör ont. Jag längtar efter det gröna men inte till varje pris. Allt har verkligen sin tid.
Och idag är jag ledig. Sover länge. Yogar. Tittar ut på hällregnet och tycker det är skönt att vara inne. Åt godis igår, det var länge sen, men jag behövde det på något knasigt plan. Jag har inga förbud i mig mot något att äta och dricka, men vissa saker går verkligen bort för det mesta. Men ibland hoppar jag över skaklarna och har inget dåligt samvete för det.
Till helgen ska vi resa till Göteborg, vi var där förra april också, det blir så när man har barn i andra städer. Helt enkelt.
Vad vill jag säga egentligen? Att när hårda saker händer så kan ett spöregn och missade planer kvitta. Att det i det långa loppet inte betyder något mer än att när nymånen tågar in imorgon och jag känner av den redan nu så vet jag vad som också påverkar mig. Att jag får göra avsteg från in kost. Att jag får göra vad jag har lust med. Är inte det frihet så säg?
Min april förra året bestod av mycket träning, styrka och power. Sedan reste jag till Finland och hade en liten yogalektion och en föreläsning om min bok. Men framför allt träffade jag mina yogavänner där. De som också undervisar. De som hade peppat sina elever så det blev fullt med människor som kom. Det var en riktig lyckospark. Och jag lever på de här mötena. De viktiga som inspirerar.
Annars var det iskallt regn som nu och det där skavandet av vårens intåg. På något vis är det lika. Fast ändå inte. Jag är någon helt annanstans idag. Nej våren är inte min favoritårstid. Däremot så är jag inte lika störd på den längre. Jag väntar helt enkelt. Kanske har tålamodet i mig kommit fram lite mer. Kanske har senaste årens turbulens gjort att en liten årstid inte är något som jag behöver störas av, bara genomleva. Och det är faktiskt där jag landat. Hurra så skönt. Faktiskt. Jag längtar efter värmen. Men inte så att det gör ont. Jag längtar efter det gröna men inte till varje pris. Allt har verkligen sin tid.
Och idag är jag ledig. Sover länge. Yogar. Tittar ut på hällregnet och tycker det är skönt att vara inne. Åt godis igår, det var länge sen, men jag behövde det på något knasigt plan. Jag har inga förbud i mig mot något att äta och dricka, men vissa saker går verkligen bort för det mesta. Men ibland hoppar jag över skaklarna och har inget dåligt samvete för det.
Till helgen ska vi resa till Göteborg, vi var där förra april också, det blir så när man har barn i andra städer. Helt enkelt.
Vad vill jag säga egentligen? Att när hårda saker händer så kan ett spöregn och missade planer kvitta. Att det i det långa loppet inte betyder något mer än att när nymånen tågar in imorgon och jag känner av den redan nu så vet jag vad som också påverkar mig. Att jag får göra avsteg från in kost. Att jag får göra vad jag har lust med. Är inte det frihet så säg?
Frihet absolut. Jag tänker på det jag skrev på IG åt dej igår om att jamen, jag är ju vuxen och får väl göra som jag vill :) Det är den sortens frihet, som jag tycker är så himla skön. Liksom att man inte längre behöver tycka om våren, för att "man ska tycka om våren" om du förstår hur jag menar. Det är så mycket föreställningar som gapat efter en genom åren, men en efter en skingras de och det är så väldigt skönt.
SvaraRaderaKram och fortfarande gläds jag åt att vi fick ses en liten stund ifjol ♥
Ja precis. Men ett tag var det viktigt för mig att säga; nej jag gillar inte våren! Nu är den här bara. Om du förstår? Kram och ja, längtar lite till Finland igen ❤️
RaderaTack för länk♥ och jag minns ju såväl även din april när du var till Finland och det känns som det var alldeles nyss... Jag tänker precis som du att jag inte har några förbud, ibland slinker det ner godis och annat onyttigt. Men i det stora hela försöker jag välja det som är bra för mig och det är ju det man gör varje dag som räknas, en gång är ingen gång. Kram♥
SvaraRaderaJa det var ju nyss! Ja jag också. Min tes är 80/20. Bra 80 % och så lite "slarv" 20 % Kram!
Radera