torsdag 20 april 2017

Andlig men inte religiös

Har en väldigt intressant diskussion om yogans andlighet med en ny bekantskap. Den jag pratar med är kristen och har svårt att känna att det är ok för sin egen del när det reciteras mantran och sjungs olika verser som hon inte förstår men där hon känner att hon är obekväm. Hon frågar var jag står och hur jag ser på det hela. Jag blir så glad över frågan. För jag tror att det är många som funderar över det hela precis som hon gör.
   Som jag ser det så beror det mesta på varför du utövar yoga. Vad har du för mål med din yoga? Är det bara något som du vill utöva fysiskt, gör då det. Är det något du använder för att fylla på din andliga dimension i ditt liv, använd det då så. (Att jag sedan tror att man till slut hamnar i den andliga delen är en annan historia.) Men i min värld betyder inte andlig religiös. Det betyder att hitta till sin egen inre kärna. Den delen som är intakt även efter döden. Den delen som ger. Men där sinnet, the mind, lägger ut dimridåer och allsköns irrvägar. Därför kräver din yoga din totala koncentration. Ditt starka fokus. För annars tappar du helt enkelt bort dig. Vi vet ju, som utövar yoga, att det kräver kunskap om dels andningen, dels kroppslås och var kroppens olika delar, blicken osv har sin riktning. Många saker som samverkar och som sker i samma stund. Verktygen stavas andetag och tanke. I min yoga. Och att stanna och göra det man fått. Konsekvent.
   Jag inleder alltid min yogastund med ett mantra till Shiva. Jag har inget som helst problem med det. Men jag vet att när mantrat introducerades så sa våra lärare att om man var obekväm med Shiva kunde man byta ut ordet till Jesus, Mohammed eller vad man vill. Då har man elegant kommit runt det som man själv kanske upplever som "fel" som min samtalspartner uttryckte det. Eller om man inte tror på något alls utöver sig själv så förhåller man sig till det.
   I vårt sekulariserade land har många människor svår att förhålla sig till Gud eller till och med själva ordet bara. Jag har inte det, men har inget problem om någon känner så. Men de flesta svenskar säger sig "tro på någonting" och det är väl där de får börja tänker jag.


För mig är det klart att yoga är en andlig disciplin men ingen religion. Hur tänker du?

12 kommentarer:

  1. Jag är helt med dig. Men jag har inga problem heller med Jesus eller Gud när mina fina arbetsledare tar upp detta. Allt är ett. Yoga är ett. Allt är kärlek. Punkt slut!

    SvaraRadera
  2. Jag instämmer med Marika. Allt är ett. Vi har olika benämningar och vi går olika vägar, men det som vi så desperat försöker förklara är detsamma oavsett hur vi tar oss dit under vår levnadstid.

    Det är en helt omöjlig tanke för mej att vi skulle vara på väg mot olika saker. Sorgligt hur människan försöker bygga murar och hota varandra för att det är viktigare att tro man har rätt än omfamna och respektera varandras syn.

    Och ja, för mej är yogan andlig, absolut. Tycker om din formulering kring att man själv väljer vad man "fyller yogan med", för så är det ju ♥

    Kram & Sat Nam!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är helt orimligt i mina ögon också, men jag kan inte fördöma den som tänker så. Låt oss alla få tänka det vi vill och hur skulle källan till kärlek vara uppdelad? Ojojoj. Kram!

      Radera
  3. Håller med föregående kommentarer att allt är ett och yogan är ingen religion men på något sätt är det min religion mitt sätt att vara andlig. Min pappa spelar olika instrument och jag sa till honom häromdagen att yogan är som att spela i närvaron föds något. KRam

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja precis den är ju faktiskt ingen religion. Samtidigt tror jag att just den här typen av uttalanden faktiskt skrämmer bort en del kristna. För en religion i ordets rätta bemärkelse är det ju inte. En andlighet är ju något annat. Sedan kan man förstås ändra innebörden i ordet religion så det passar ens syften, men det var liksom det som den här personen hade svårt för. Om du förstår? kram

      Radera
    2. Ja jag förstår och själva ordet religion är ju så laddat. Men å andra sidan har kundaliniyogan faktiskt mycket från sikhismen (som från början inte var tänkt att vara en religion) och det får man deala med på sitt sätt som utövare tänker jag. Kram

      Radera
    3. Absolut ❤️🙏🏻 Och yogan utvecklades i ett hinduiskt land, det är klart det påverkar. Brukar tänka som Gandhi lär ha sagt: God has no religion ☺️

      Radera
  4. Spelar det någon roll, tänker jag. Det är för mig vetskapen om att jag är ett med kraften runt omkring mig när jag utövar min yoga. Och det räcker bra så. /Namaste

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte för dig och inte för mig. Men för den somdet gör det så vill jag respektera det. Helt enkelt 🙏🏻

      Radera
    2. Jag är med dig där. Respekt är ledordet. 🙏🏻

      Radera