torsdag 15 december 2016

Varför åka runt halva jorden?

Superfullmåne igen. Extremt motvillig kropp, bara att lyssna än en gång. Jag är ju trots allt en rymdvarelse som påverkas av det som finns i kosmos. Valde istället för yoga att gå på massage igår. Jag gör aldrig båda delarna på samma dag. Det ena tar ut det andra och är ingen vits med. Och min massör hon är lyrisk. Hon säger; - Jag förstår varför du reste runt halva jorden för att gå din kurs. Allt är mycket bättre i din kropp. Det är bara lite stelt i höger höft, men inte alls som det varit. Och allt är mjukare, fötter, ben och rygg. Till och med skuldrorna. Och ja, jag vet ju att det är så. Men det är klart att det är underbart med bekräftelse utifrån också. Och jag vet att många höjer ett ögonbryn när jag säger att jag rest till Australien för en kurs. För att det är så långt bort. Men det var ju inte för att resa till just den kontinenten, det var ju för att resa till just den läraren. Jag följer och åker dit där kurserna passar min konstitution och där han finns. Det är helt enkelt så. Det vore mycket enklare naturligtvis om det fanns någon på hemmaplan som kunde fylla hans plats. Men ärligt, jag tror inte det finns många lärare som honom. Helt enkelt. Och varför skulle jag inte fortsätta när jag fått så oerhört mycket hjälp?
   Tycker också det är väldigt spännande att som jag gör nu, fokusera på en asana. Att få något så renodlat att arbeta med i min practice. I morse gjorde jag bara. Satt och släppte spänningen, kände att jag tappade räkningen på andetagen. Det är ett gott tecken, jag mjukar upp mig inifrån. Det är också lite spännande att se att Nina som utövar KY, också arbetar med samma asana, att vi möts ibland i någon asana, just padmasana eller hel lotus finns ju i de allra flesta yogatraditioner tror jag. Dessutom är det ju en grundläggande asana för meditation. Nina drar det vidare till bound lotus, det vill säga ta tag i sina fötter med händerna, korsade armar bakom kroppen. Jag har det som målbild som sagt men kanske når jag aldrig dit. Inget problem. Jag kommer dit jag ska rent fysiskt. Det är ju ändå det inre det handlar om. Och faktum är att allt förändras, väldigt snabbt, över vad som känns och var. De flesta som har svårt med den har det tufft med höfter eller fotleder, en del båda. Men mina vänner, kroppen är ju föränderlig, it is matter, så jag låter ingen föreställning stå i vägen nu.

Allt är föränderligt, kroppen i allra högsta grad även om den känns fast och att alla hinder sitter fastgjutna. Vi kan förändra oss!

4 kommentarer:

  1. Som jag tycker om "mjukar upp mig inifrån", för det är precis det som det handlar om. Så ser jag också på min bound lotus nu, det handlar i sista hand om den fysiska kroppen - den följer nog med vartefter det inre är redo. Mjuknar inifrån ut :)

    Jag har också tänkt detsamma som du, att vägar korsas i yogan. Ju mer vi djupdyker, desto mer ser vi likheter och kan skaka tass över samma asana. Inte alls konstigt att vi nu råkar befinna oss i varsin lotus/padmasana på olika sätt ♥

    Kram & Sat Nam!

    SvaraRadera
  2. Tack för fin eviga inspiration! Kram Anneli

    SvaraRadera
  3. Åh men tack ❤️����

    SvaraRadera