måndag 20 juni 2016

Jag fastar

Igår började vi en fyradagars fasta. Med vatten. Man får dricka kaffe och te också, utan något i förstås. Och lite buljong. Jag har fastat många gånger i mitt liv, men nu är det länge sen. Första gången var 1980 och jag gjorde det bara för att se om jag skulle klara av det. (en vadslagning ingick i det hela!) Och så bra jag mådde, tredje dagen vaknade jag klockan 04 och bara flög ur sängen. Och sedan dess har jag fastat i olika omgångar. För en reparation och detox men ibland främst för pigghetskänslan och energin som strömmar till. Och nej, det är ju inte farligt att vara lite hungrig. Men jag har alltid fastat med grönsaksjuicer och lite andra söta juicer. Men nu i Ulrikas kickstart som är inne på sista och sjätte veckan (visst gick det snabbt?!) så ingår en vattenfasta på fyra dagar. Och jag hade inte tänkt köra den. Men hur det var när vi pratade här hemma så sa vi - va tusan, vi testar. Och eftersom det är midsommarafton på fredag så vill vi inte bryta fastan just den dagen utan på torsdagen. Sagt och gjort. Vi drog igång igår. Vatten och kaffe. Kaffe och vatten. Jag frös. Otroligt mycket, men inget annat symtom. Faktiskt. Men inte idag, nu har jag huvudvärk. Som det brukar vara. Och jag är verkligt förvånad över hur bra det går. Det ska bli spännande att se om det är skillnad på att fasta med vatten eller på juicer, när det gäller pigghetsgraden. Buljongkoppen vid lunchtid smakade gudomligt. Och ja, håll en tumme eller två för mig att jag fixar det!

Vatten och kaffe är gott! Detox och reparation! Heja mig! Heja oss!

8 kommentarer:

  1. Jag har aldrig fastat, det har liksom aldrig fallit mej in och så är jag ju "den hungriga typen". Jag vet, det är ett löjligt svepskäl och kanske jag skulle må supertoppen om jag gjorde det. Fast nånstans måste man nog vara både intresserad och nyfiken, tror jag, och det är jag inte. Helt enkelt :P
    Kram och lycka till, jag hejar nog på er!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Nina. Ja man måste nog vara besluten, men det är nästan mer en mental grej även om det känns ganska mycket fysiskt. Om jag ska vara seriös så är det också så att kroppen går in i en reparationsfas och såväl blodtryck, kolesterol, blodsocker samt insulin går ner samtidigt som skadade celler repareras och kroppen avgiftas. Så det är bra skit egentligen! Kram

      Radera
    2. Tror samma, att det är mer en mental utmaning än fysisk, åtminstone när man kommit så långt att man beslutat sig för att fasta. Keep up the good shit ;) ♥♥
      Kram!

      Radera
  2. Heja heja jag har aldrig heller fastat men skulle behöva det nu känner jag då allting jag äter sätter sig på magen (så har det aldrig varit tidigare..) men jag är nog lite rädd för att inte klara det eller bli på ett uruselt humör...Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ulrika! Man får se till att sysselsätta sig :) Hullet på magen kommer vid en viss ålder hos kvinnor och hänger ihop med vår hormonbalans och när vissa hormoner går ner. Kram!

      Radera
  3. Jag skulle också vilja testa att fasta fast då skulle jag behöva vara själv tror jag.Mannen förstår inte alls att man kan leva utan mat i några dagar så...äsch, det där är en ursäkt! Kanske att jag testar snart. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker det är enklare när vi är två, men båda måste ju vilja förstås! Kram kram

      Radera