Omstart

Första gången jag fastade var jag konstant sugen på  - en banana split! Sött och gott. Och många gånger har jag varit sugen på sött när jag inte ätit men den här gången mår jag nästan illa vid tanken på sött. Så märkligt. Och intressant. Jag är däremot sugen på salt och fett.  Tänker på goda ostar och oliver. Drömmer om en stor bit fröknäcke med tjockt lager med smör och ost. Längtar lite efter jordgubbar och mycket grädde. Och jag kan ju äta allt det där om jag vill. Faktiskt. Men det är också intressant att se vad som dyker upp i tankarna och kroppen när man "utsätter" sig för en liten fasta. Jag har haft ont i kroppen, lite influensalikt - det är borta. Dånande huvudvärk som idag bara är en viskning. Trött och väldigt frusen, men idag blev jag plötsligt varm och så känner jag att imorgon är det sista dagen. Den här gången.
   Det är också nyttigt på något plan att tänka på alla som inte har mat, inte får mat även om magen skriker och de är taniga och hungriga. Alla människor som äter för lite även om många i vår del av världen äter för mycket. Eller kanske rättare sagt äter så mycket skräp, så mycket artificiellt som snarare är kemiska produkter än mat. Och jag tänker också på Hathayogans två mest utpekade delar i de första stegen,  ahimsa - ickevåld och det andra som är mitahara - the controlled intake of food. För många människor kan inte tänka sig att inte äta regelbundet. Många tror inte att de ska klara av det. Vill inte tänka det någonstans. Kroppen mår faktiskt bra av att vila sig från ätandet någon gång ibland.  Och jag är så stärkt och övertygad, även om jag är lite trött. Ibland är det intressant att testa sig själv tycker jag. Och nej, jag har ingen synpunkt på vad någon annan gör eller inte gör, jag pratar bara om mig själv. Sen har jag ju kylskåpet några meter bort, men jag väljer att inte äta just nu. När en liten kopp buljong kan smaka så mycket, det är också häftigt. Att jag känner mig mätt när jag druckit den är spännande. Och ja, jag har en väldigt snabb förbränning, enligt min ayurvediska läkare, så jag blir ju hungrig, inget snack om den saken. Men fast jag skriver om maten, är det egentligen inte den det handlar om just nu. Jag försöker tänka bortom det och boosta min kropp på ett sätt. Låta den få vila för att reparera sina celler. Ungefär som en omstart för datorn eller telefonen. Om du förstår?
   Jag har också fått lite extratid när jag inte äter, fikar eller lagar mat. Och i tystnaden i kroppen finns så många svar. Jag tänker och framför allt lyssnar jag. Hör en låt på radion där en rad är the heart speaks in the sound of silence. Och det är faktiskt så det känns. Jag lyssnar med hjärtat. Och på kroppen. Vad säger den och vad vill jag höra? Nu när den inte är upptagen med annat. Låter det flummigt för dig?