Inombords och utombords

Så gör jag mina yogaövningar igen. Övningar som jag fick för tre år sedan och som jag gjorde i ett år men sedan började jag träna annat. Jag har insett att jag behöver gå tillbaka. Den vetskapen bara finns där i mig nu när annat stillnat ner. I snart två veckor har jag gjort dem och jag känner redan effekten. Det är inte häpnadsväckande, det är helt enkelt så det fungerar. Mina tidigare svårigheter har jag liksom rundat. Kan inte säga det på något annat vis. Ja, vissa delar är riktigt obekväma. Men jag gör, jag går runt det. Jag stångar inte pannan blodig. Jag bara gör. Det är annorlunda. Jag är förändrad. Jag har en grundton av glädje i mig. Alla svårigheter, de bleknar bort. De är inte nu. De är passerade. Jag lever ju nu och jag är glad över det. Allt jag gjort har lett mig fram hit, det är på något vis så vackert.
  Jag satt igår i solen och läste. Sommarklänning. Kaffe bredvid. I stunden var jag lika mycket björkens sus som vindens lek i tvätten. Jag var i allt och allt var i mig. En slags andlighet som går utanpå allt. Jag vet, jag VET med säkerhet att vi alla hör ihop, att allt hör ihop även om vi upplever oss som åtskilda. Allt rördes. I mitt hjärta, i min kropp och jag kände inte min kropps gränser. Bara en tillhörighet till det lilla och det stora. Och det är yogans effekt som tar mig till platser jag inte visste fanns. Inombords men även utombords, även i hela tillvaron. Åh, jag skulle kunna vara en väckelsepredikant idag, så stort var ögonblicket!

Yogan jobbar i det tysta och så kommer ett slags genombrott som alltid är oväntat. På oväntade sätt och platser. Låt den ta sin tid!