söndag 26 juni 2016

Från blå till guld

Midsommarkvällen satt vi i trädgården. Lyssnade på musik. Mycket musik. Vi har köpt en ny högtalare och Spotify har aldrig låtit så bra. Vi åt jordgubbar som vi doppade i mörk choklad och drack lite bubbel. Grönskan var överväldigande och hela livet kändes så - livfullt. Och mitt i all denna skönhet så växer ett vemodstorn upp inombords. Tårarna väller ut från hela ögonen och jag slås nästan till backen av min saknad av mina nära som inte lever längre. Jag har ingen av mina tidigare viktigaste personer kvar i livet och det är länge sedan de gick vidare. Har känt mig så klar och det är jag också, på ett plan. Men den där saknaden som slår mig mitt i veka livet, den handlar om livets skönhet som de också inte delar. Som jag inte delar med dem. Eller det kanske jag gör. Men av vad jag känner till. Och det är paradoxen, att leva fullt ut även när det gör ont. För nu för tiden kan jag inget annat. Jag överväldigas av hela midsommarkvällens och natten skönhet och även sorg. Det melankoliska. Gråter länge. Det går inte att sluta. Vet också att jag varje gång gråter ut en tagg.
   Dagen efter vaknar jag med lätt svullna ögon och känner mig neutral. Vi tar bilen till Göteborg för att hälsa på barn och se Bruce Springsteen. Jag är osugen. Men självklart åker vi. Och så glädjen hos dottern som skrivit kom-ihåg-lapp för appar och spårvagnsåkande. Alla trevliga göteborgare som ler och pratar. Vi har bra platser på Ullevi. Sitter högt upp, med enorm utsikt över publikhavet på över 60 000 människor. Och när the boss har kört igång och utan avbrott bjuder på energi, kärlek men framför allt glädje i 4 timmar, då har all min blues och låghet övergått till glädje som känns som guld. Vilken kraft den mannen besitter. Och jag har aldrig sett honom live tidigare, men vilken kväll. Att vara en del av denna gigantiska mängd människor där alla sjunger. Tack.

4 kommentarer:

  1. Midsommarblues ❤️
    Kram kära du och så glad över att du fick en helg med hint av guld!

    SvaraRadera
  2. Så underbart, sådana tvära kast... Och ja, jag var och lyssnade på Paul McCartney förra sommaren och den upplevelsen var verkligen guld.
    Kram Carina

    SvaraRadera