Hon är här nu!

Vi har våndats, oroats, peppat och försökt att bara hålla oss lugna när det gäller vår dotters förlossning. Igår kändes det som om jag också skulle föda barn, jag var så orolig, visste att de hade satt igång henne i måndags eftermiddag men igår vid lunch var allt klart, det slutade med ett kejsarsnitt och vi är så tacksamma att alla mår bra nu. När beskedet kom och de första bilderna trillade in på lillpyret så började jag gråta av lättnad. Av tacksamhet. Köpte en stor kaka och bjöd mina arbetskamrater. Skit samma att den var full av socker och mjöl, jag var tvungen att fira på något vis. Hade mina yogagrupper igår och inför varje avslutande savasana så riktade jag hela mitt medvetande till den nya lilla flickan, till den utmattade mamman och den stöttande pappan. Vilket fantastiskt äventyr det är med en alldeles ny människa. Med en liten familj som utökas. Med allt det stora det innebär att få fler människor i sitt hjärterum.
   Kommer hem sent från yogagrupperna och kliver ut i en stjärnklar natt. Det är -1 grad och månen ligger som en smal skärva av guld. Vill fotografera det hela men självklart kräver det stativ och en annan kamera än en liten telefon. Jag bevarar det i mig istället. Sedan sitter vi där och dricker te, jag och min man och ler fånigt mot varandra. Det går inte riktigt att smälta allt men det får ta den tid det tar. Eftersom mamman är lite medtagen så får vi ge oss till tåls tills de orkar med besök. Förmodligen ses vi i helgen, man vill ju snusa på den lilla så fort det går. Och ja storasyster glöms ju inte bort, vad sägs om den här till en liten flicka som önskar sig en dockvagn över allt annat!