Tre dagars firande

Var ska man börja? Det är svårt att berätta om sitt eget firande utan att det låter som jag höjer mig själv till skyarna, men jag har haft fantastiska dagar. Tänker att jag får skriva om sådant också ibland. Vi har ätit på goda restauranger. Varit vid havet. Sett sonens och hans flickväns hus som de får tillgång till i april. Varit vid stallet och fikat i solen. Ridit. Varit på ett Spa. Sett två dansföreställningar på Göteborgsoperan och ända har inget känts hastigt eller som ett mastigt schema. Vi har ändå hunnit med småpratet. Kaffet. Myset när man ligger i sängen och pratar. Katten Findus, i sagan om gubben Pettson,  har ju tre födelsedagar - jag valde att fira en födelsedag i tre dagar istället :)
Så landar jag hemma och det småregnar. Är lite försonande grått och det är också skönt. Det står en stor blombukett vid dörren och jag känner mig bortskämd. Eller ihågkommen är kanske ett bättre ord?

När vi var med sonen och hans flickvän och tittade på hennes häst och såg henne hoppa så njöt jag av att se någon ha en sådan kroppskontroll, en fast core och ändå ha det osynliga samspelet med ett djur.
Så säger hon plötsligt; - Nu Annika är det din tur att rida! Jag blev helt stum. Har suttit på en häst för 30 år sedan en gång. Och det är allt. Men jag lät rädslan skölja bort. Tänkte att jag vill ju testa och satte mig upp i sadeln. Och det var en så skön känsla. Det här att sitta på en häst. Vi skrittade och hon ledde hästen. Sedan släppte hon och jag fick gå i cirklar och lite sådär. Det var nog för mig. Men jag kände ändå hur säker jag kände mig. För hon gav tydliga instruktioner. Sa att överkroppen skulle vara fast och rak, underkroppen med benen mjuka och följsamma. I yogan är man ju så van att följa med i instruktionerna, man är van att överkropp och underkropp gör olika och det kändes som det brukar. Hon sa faktiskt att jag lätt skulle kunna lära mig rida för att jag gjorde precis som hon sa. Och satt "som hälld i sadeln". Va?! Är inte det ganska härligt? När man vågar testa. När man följer med. När man gör som man får instruktioner om. Ja då kan allt hända. Och jag lovar. Inte ett ord till om min födelsedag nu. Men jag är fortfarande glad och varm i hjärtat av allt som hänt och att jag valde det som blev bättre än jag kunde förställa mig.