Vila etthundra procent

God fortsättning kära vänner. Idag har jag vaknat för första gången på en hel vecka utan att känna mig helt förstörd, utan känslan av att jag aldrig får sova klart. Idag har jag vaknat med energi i mig själv.

Vår lilla gran

   Och ja, jag har en dotter hemma, haft min svärmor hemma över natten och vi äter alla en låååång frukost. Julen har varit skön och just det där jag strävat efter i alla år tidigare, tror jag. Det vill säga, jag har ätit måttligt, mått bra på det jag ätit. Druckit vatten. Låtit bli sillen (tror det var den som jag svällde av, tack Carina för tipset) och nästan inget socker. Lite mörk choklad. Lagom mängd julklappar för oss alla, för jag gillar att ge, men inget överdrivet. När vårt lilla barnbarn, 3 år, utbrister - oj vad glad jag blir, tack så mycket! över sin lilla julklappshög då känns det fint i hjärtat. När vi alla liksom suckar av nöjdhet då är det som det ska. Och ja, det är klart att vi alla känt att vi varit lite för trötta, dottern som kommit hem från stentufft pluggande och som sover middag när mannen i huset också snarkar, då förstår jag att vi alla behöver vila. Inget är perfekt, men allt är perfekt. Om ni förstår?
   Lång juldagspromenad idag med bit i kinderna, sol och glitter, ingen snö men hård och frusen mark. Vi går en lång promenad, och jag gör en variant på ris á la Malta när vi kommer hem. Låtit ett paket keso rinna av, vispat grädde med lite vaniljpulver och skurit ned apelsinbitar. Lite kanel över alltihopa och vi enas om att det är det godaste ris á la Malta vi någonsin ätit. Utan ris. Som det kan bli. Och kanske är det frånvaron av stress och måsten, av att inte känna att jag måste något som gjort att jag vilat mig fri från en förkylning, vilat mig vidare genom nästa förkylning och faktiskt lagt både yoga och meditation på hyllan. Och jag mår inte dåligt en sekund över det. Inte gjort mina rehabövningar eftersom jag har blåmärken på musklerna och behöver vila 100 %.
   Yogan kan vänta, jag vet det efter 14 år. Meditationen är nästan med mig hela tiden. Mina långa tysta stunder, både i soffan när jag tittar ut eller på brasan, promenaden när man bara hör sitt eget andetag. Allt detta är en medveten närvaro för mig. Utan tankar. Som i meditationen. Och för första gången tror jag helhjärtat att jag slutit springa inombords. Slutat med att räkna ut. Slutat med att tänka på vad jag skulle vilja göra, även inom min yoga. Jag är. Vila 100 procent. Och jag mår fint. Hur mår du?