Igår kväll hade jag mina sista yogagrupper för terminen. Jag vet inte om jag arbetat ovanligt mycket eller om jag är extra trött, men den här ledigheten har jag verkligen längtat till. Från fredag är jag också jullovsledig från mitt vanliga jobb. Det är som en nedräkning inombords när jag kravlar mig ur min säng på morgnarna. Och jag har ändå bara mig själv att få upp. Inga små sömniga barn eller trötta tonåringar som skall upp. Men som jag längtar efter att inte ha några tider att passa. Inget jag måste göra. Egentligen.
Trots att jag är så trött och sliten vet jag att jag får energi från att undervisa också. Jag har lärt mig så otroligt mycket. Jag har också gått från planerad undervisning till intuitiv. Det vill säga, jag har en tanke, en idé om var fokus ska ligga men när jag ser gruppen kan det hända att jag ändrar mig totalt. Därför att de inte är i skick för just det jag funderat på. Eller tvärtom, jag kan ta i lite mer. Och jag är trygg i min undervisning. Jag har faktiskt undervisat i snart 7 år, 4,5 år på mitt egna ställe och jag har mycket erfarenhet. Dels av min egen yoga på över 14 år, dels av undervisning halva den tiden. Det fiffiga i det hela är att det aldrig tar slut. Att nivåerna och hela strukturen förändras och jag kan se hur otroligt många av de asanas vi gör, hänger ihop med andra asanas. Det ena ger det andra. Jag kan också känna att den instruktörsutbildning jag gick, den gav mig bara en start på det som komma skulle. För det är i praktiken, in the practice, som vi lär oss allt. Hur vi kan ha hur många idéer som helst kring olika serier, andetag och asanas men utan erfarenhet och egen träning av det vi gör, inget att förmedla. Då blir det bara ett slags visande av något som man inte förstår något av. Egentligen.
Men jag vet också att det tar mycket av att undervisa. Av mig. Av det jag ger. Jag är totalt närvarande i stunden och känner ofta att de "ingivelser" jag får stämmer klockrent med den som frågar. Det är som jag hämtar kunskapen någonstans, om ni förstår? När jag koncentrerar mig helt på den som frågar så uppenbarar sig oväntade svar och lösningar. Som jag själv inte hade tillgång till innan. Det är det jag menar med intuitiv undervisning. Är det någon som förstår vad jag försöker säga? Eller låter det flummigt och konstigt? Ibland har jag som ett slags tema under en termin, eller var vi lägger extra fokus under ett flertal gånger, som höfterna till exempel där de flesta är stela någonstans. För det kan ju vara stelt på så olika vis. Men sedan kan det visa sig att det gruppen behöver är något helt annat och då ändrar jag mig. Jag är trygg i det. Självklart kan man ha ett tema över en helg eller vid enstaka tillfällen, det är inte det jag menar, utan det andra, när man ses över tid. För då händer det saker. I det stora. I det lilla. Men nu har jag med min vackra julbukett sagt tack och hej för nu, och jag ska lyssna lika intuitivt när det gäller min egen yoga. Där kan min lilla röst ibland försvinna i ett annat brus. Det är faktiskt mycket svårare än att lyssna för andra. Som i den asana jag gör på bilden, den har jag umgåtts mycket med och det tog väldigt lång tid innan jag förstod den. Förstår du vad jag försöker säga? Egentligen?
 |
| Jag i supta upavistha konasana Fotograf: Dan Lindberg |
Men jag vet också att det tar mycket av att undervisa. Av mig. Av det jag ger. Jag är totalt närvarande i stunden och känner ofta att de "ingivelser" jag får stämmer klockrent med den som frågar. Det är som jag hämtar kunskapen någonstans, om ni förstår? När jag koncentrerar mig helt på den som frågar så uppenbarar sig oväntade svar och lösningar. Som jag själv inte hade tillgång till innan. Det är det jag menar med intuitiv undervisning. Är det någon som förstår vad jag försöker säga? Eller låter det flummigt och konstigt? Ibland har jag som ett slags tema under en termin, eller var vi lägger extra fokus under ett flertal gånger, som höfterna till exempel där de flesta är stela någonstans. För det kan ju vara stelt på så olika vis. Men sedan kan det visa sig att det gruppen behöver är något helt annat och då ändrar jag mig. Jag är trygg i det. Självklart kan man ha ett tema över en helg eller vid enstaka tillfällen, det är inte det jag menar, utan det andra, när man ses över tid. För då händer det saker. I det stora. I det lilla. Men nu har jag med min vackra julbukett sagt tack och hej för nu, och jag ska lyssna lika intuitivt när det gäller min egen yoga. Där kan min lilla röst ibland försvinna i ett annat brus. Det är faktiskt mycket svårare än att lyssna för andra. Som i den asana jag gör på bilden, den har jag umgåtts mycket med och det tog väldigt lång tid innan jag förstod den. Förstår du vad jag försöker säga? Egentligen?
Jag tror att jag förstår, även om jag inte har så mycket att tillägga om det just i denna stund. Du skriver det ju så bra själv, som vanligt. :-)
SvaraRaderaNu är bara jullovet i sikte och jag önskar oss båda vila och tid för välgörande yoga. <3
Kram
Tack rara Carina. Snart får vi vila OCH yoga. Kram!
RaderaDet här känner jag igen från min undervisning i skolan och när jag lett klasser på gymmet. Det kom smygande, det intuitiva, och jag har själv lagt märke till det de senaste åren. Att bli trygg i att vara intuitiv och kunna ändra om efter behov, det kommer med erfarenheten och säkerheten i det man gör. Sen tänker jag också att även om det ger mycket att undervisa, så är det också dränerande, för man ger av sig själv, sin person. Man är liksom blottad och det kan vara utmattande. I alla fall för mig :-) Skönt för dig att få ledigt snart, bara fredag kvar! Kram!
SvaraRaderaPrecis Lotta, du sätter fingret på det. Känner mig lite trött och behöver påfyllning. Kram och idag jobbar jag sista dagen och det är inte ett dugg synd om mig nu när jag fått pysa ut lite :)
RaderaHär är en till som är trött & sliten. Jag tycker också det är skönt med jullov från yogaundervisningen även om jag inte får långledigt från jobbet. I söndags på yogan hade jag inte bestämt mig vilken kriya jag skulle göra men plötsligt bara visste jag. Var lite tveksam hur den föll ut i gruppen. Men efteråt kom en tjej fram & sa att det är så underbart, som om du kan läsa mina tanker & se vad jag behöver (hon har en svår tid nu med en odiagonstiserad sjukdom). Då känner jag att intuitionen är med. Tack för att du påminner mig om att känna in gruppen ännu mer. Kram!
SvaraRaderaPrecis så Ulrika. Ja vi behöver alla vila nu tror jag. Kram och tack!
RaderaVet precis vad du menar. Har liksom inte så mycket mer att tillägga. Det är en trygg vetskap, husomhelst, att luta sig mot. Att det som behövs kommer i stunden och det som eventuellt behöver ändras på, det ordnar sig det med. Som att tanka ner från den Stora Yogahårdskivan :) Kram och tack för fina ord!
SvaraRaderaJa det är faktiskt tryggt fast man inte vet :) Ja den stora hårddisken där utanför oss den är fantastisk! Kram och tack själv!
RaderaJag förstår precis hur du menar. Jag undervisar själv, inte i yoga men i en på sätt och vis närbesläktad fysisk aktivitet. Och bara för att man inte själv kan göra en position just nu eller en rörelse pga av skador eller något annat så innebär det ju inte att man inte kan lära ut det. Om man är uppkopplad mot det stora och även är bortkopplad från sitt ego så har man tillgång till något som är mycket större än vad som beskrivas kan. Du verkar vara en sådan som både kan koppla upp och koppla ned, allt utifrån dina elevers bästa. Om man är beredd att ge så får man tillbaka mer än vad man gav. Och ju mer vi ger desto mer får vi tillbaka. Underbar logik, eller hur. Och om man inte tvivlar så är man inte riktigt med i matchen tror jag, jag skulle inte lita på den som inte tvivlar någon gång.
SvaraRaderaJag tro på det intuitiva istället för fasta scheman och kurser som ligger spikrakt vad som skall göras och när. En lärare som du som ser gruppen som en källa till kunskap och energi och som förvaltar deras rytm till intuitiv kunskap hos alla måste vara en ädel gåva till sina elever.
Julefrid
Robert K.
Robert, jag gillar dina metaforer - att vara uppkopplad mot det stora och bortkopplad från sitt ego - det är precis det som det hela handlar om som jag ser det. Tack för dina ord och jag önskar dig också en djup julefrid!
Radera