Nedräkning och tillbakablick

Mitt år. Jag måste sammanfatta lite för att faktiskt smälta också. Mitt år har innehållit två stora avslut, en bok och en treårig ayurveda behandling. Jag hoppas du vill läsa och dela mina tankar. Jag börjar med det största för mig - min bok som faktiskt blev en fysisk bok men även en e-bok.
En aning om yoga
Boken trycks och blir verklighet. Jag har själv hållit allt hemligt under det år jag skrivit, skrivit och skrivit. Tror mest det handlat om att jag inte trott att det skulle bli verklighet, det som sedan jag firar stort den 7 mars. Jag firar. Blir firad. Vänner och yogaelever firar med mig. Intervjuas i radion, den länken delas några hundra gånger! och blir porträtterad i vår lokaltidning och i några andra tidningar. Finns med som boktips lite här och där, till och med på sidan som Yogobe driver och i några nationella magasin. Och jag får en enorm feedback från människor som läst, något jag aldrig hade vågat hoppas på. Jag gick från tanken att ingen kommer att läsa den till tanken att de som läser den kommer att tycka att det är skit till att slutligen få återkopplingar som var utanför det jag drömt om. Folk messade, mailade och skrev till mig. Jag jublade och bestämde mig också för att översätta den till engelska, något som yogavänner i andra länder bett om. Det är något som pågår just nu och där översättaren och jag fick kontakt på ett märkvärdigt sätt, lite som ödet om man vill säga så.
   Om jag fick önska mig något endaste kring boken vore det att de som skrivit till mig på olika vis också gick in och skrev recensioner på adlibris och bokus. Men jag är otroligt glad, tro inget annat!
Ayurvedan
Reser till Indien direkt efter monsunen i senare delen av juli, tillsammans med vårt mellanbarn. Hon och jag stannar i 22 dagar och jag gör för tredje och sista gången min behandling och hon för sin för första och sista gång. Förmodligen. Det är en resa som innehåller precis det jag vill ha och där jag i mitten av vistelsen inser att jag är klar med detta. Något jag också pratat med min yogaläare om och med min ayurvediska läkare, något vi kom överens om sommaren 2011 och där jag på sätt och vis nu gått i mål med min Kerala pancha karma. Allt känns rätt. Min ostopeat säger för övrigt att den resan gjorde underverk med min kropp. Under den vistelsen möter jag  min smärta, min enorma rädsla för smärtan och hur jag hittar till en ny nivå i min avslappning. Jag sjunker rakt igenom alla lager av min fysiska kropp och jag släpper taget om rädslan som fått mig att spänna mig och dra ihop mig i hela kroppen. Inser än en gång att mina verktyg andetaget och tanken är det jag har att hålla mig till och fortsätta utveckla.
Yogan, meditationen och forskningen
Jag deltog i två omvälvande yogakurser i september, den senare som innehöll både Shivas dans, Nrtta Sadhana, chanting och långsam yoga med djupa positioner förändrade något på djupet av mig. Jag är inte helt mig lik sedan dess. Ödsligheten och det tysta stilla inombords gjorde entré och jag fick ett större behov av meditationen, där jag hittat min egna meditation och skapat min egen cykel kring den. Samtidigt skalade jag av gamla relationer och annat som styrt mig mer än jag förstått i mina mönster i livet. Jag börjar nästan varje dag med att sitta stilla. Jag följer ingen tradition, jag har inga mantran, jag har inga appar som jag följer. Jag följer mitt inre och mitt andetag. Det räcker så. För nu. Det som kommer till mig är stort.
   Under fotografering av våra yoglärare i Wien knockas jag nästan av det jag ser och ett nytt vemod tränger in. Jag förstår plötsligt yogatexter jag brottats med i flera år. Läser och läser och allt faller på plats någonstans i mig. Har några egna samtal med min yogalärare och jag känner mig både sedd och modig.
   Min undervisning rullar på, men jag är väldigt trött under hösten, samtidigt som jag får nya förfrågningar hela tiden. Jag blir mer än trött på all administration kring min verksamhet och alla dessa av- och ombokningar. Letar en samarbetspartner, träffar flera stycken, men inget faller på plats direkt. Det hänger lite grann i luften fortfarande. Bestämmer mig för att ta bort en undervisningskväll till våren, något som känns som en lättnad inombords trots att jag älskar det jag gör.
   Får en förfrågan från en forskare, som också är min yogaelev, om att göra interventionsstudier på hatha yoga. Jag skriker ja på direkten! Forskningsområdet heter Compassion of care. Vi planerar för två studier och håller alla tummar vi har att vi får forskningsmedel tilldelade, så vi kan dra igång i slutet av januari.
Familjen
Blev lite mer öppen i bloggen och skrev två texter om människor som inte lever längre men som varit en stor del av mitt tidigare liv, min mormor och min storebror. Lät minnena komma och kände mig bara glad. Klar och bearbetad. Inga svarta moln kring någon. Har inte något som hindrar mig bakåt längre. Det är en oerhörd frihet. Faktiskt.

  Våra barn är vuxna och har sina liv. Tack för det. Det hindrar inte att jag stundtals längtar mig blå efter dem som bor längre söderut. Vi sågs ändå en hel del det här året. Åkte skidor ihop och var i fjällen några dagar tidig vår. Till och med barnbarnet stod på skidor i backen. När julis värme vräkte fram så paddlade vi återigen i de fartfyllda älvarna i Dalarna. Alla satt kvar i gummibåten, det var stort. Vi fick ihop ett litet släktkalas och satt under kastanjen en hel dag och pratade, fikade och åt. Jag njöt. Det behövs inte mer ibland.
   Julen firades lite då och då, under Luciahelgen då sonen med flickvän kom, och resten av oss på julafton. Det var underbart alltihopa om jag får säga så utan att låta alltför gullig och politiskt korrekt.
Kroppen
Hela året har jag min högra sida som en kompassnål i tillvaron. Höft och skuldra är stela och underutvecklade. Allt härrör från mina diskbråck och jag börjar aktivt leta efter professionell hjälp utanför sjukvården. Hittar några hängivna människor som ger mig stöd och hjälp för det jag inser att jag behöver.  En osteopat, en ny massör och en PT. Jag tar mig vidare och hoppas på att ha hittat helt rätt och korrigerat vridningar och understimulerade muskler under våren 2015. Jag tränar rehabövningarna flitigt. Åkte en del skidor, både på längden och utför. Drar igång mina promenader som jag gör i ur och skur. Jag är en vandrare helt enkelt.
Resor
Reste till Jordanien i början av året och jag och min man såg det vi båda drömt om, klippstaden Petra och Döda Havet, jordens lägsta punkt. Det var en annorlunda resa på flera plan. Jag längtar inte tillbaka men är glad att vi var där.
Skrattet
Jag har alltid skrattat, jag är ofta glad, har varit på samma vis större delen av mitt liv, när jag hade lämnat barndomens blyghet. Men nu kommer något annat fram. Varje kväll när jag lagt mig och läst klart min bok så böljar ett skratt i mig. Det låter inte som mitt skratt och glädjen går inte att hejda. Det är faktiskt helt otroligt. Jag har skrattat nästintill varenda kväll sedan i våras. Och det bara fortsätter. Efter alla tårar jag släppt i yogan så har nu något nytt gjort entré, mitt underjordiska skratt. Och jag är glad. Mer än glad åt det galna skrattandet.
Ljuset, insåg att det magiska blå gryningsljuset behövs för vårt välbefinnande. Hittade spännande forskning och läste det jag kom över. Lät också ljuset inombords bli min största guide i det jag gjort i min yoga men även i min tillvaro. Min koppling inåt är starkare än någonsin och jag har släppt oförrätter och trassel. Fokuserar mina tankar än mer på det ljusa. Det är stort. Större än jag egentligen förstått, nu när jag tittar lite bakåt. Nu när jag vågar mig på att avsluta och säga hejdå till det år som varit.

Det jag önskar mig och planerar för framåt kommer sen. Nu önskar jag dig ett gott slut och en helt fantastisk början på ditt nya år. Gott Nytt År!