För några dagar sedan träffade jag en vän jag har yogat tillsammans med. Hon flyttade till Stockholm för några år sedan och nu sprang vi på varandra när hon var hemma på besök. Hon lever i en ganska flashig värld, ytligt betraktat. Jobbar i reklambyråsvängen och har alltid de senaste frisyrerna och kläderna samtidigt är hon den raraste människa man kan tänka sig. När man har delat yogan under längre tid får man ofta en speciell relation. I alla fall är det min upplevelse. Förutom yogan har jag sett henne som en tjej som är i partysvängen och som lever ett liv som är väldigt olikt mitt.
Hon berättar att hon ska åka ut som volontär i slutet på januari. Hon vill helst jobba någonstans med djur som är utrotningshotade men skulle även arbeta med barn någonstans i världen. Och jag blev så glad. Att hon tar sig dit. Hon hade kort och gott sagt upp sig från fina jobbet och som hon sa - Det mesta är möjligt för oss som lever här. Jag måste göra det jag tycker och känner är viktigt. Men just det här att hon faktiskt gör det också. Hon gör det många pratar om.
Volontär. Det är något jag tänkt på i omgångar. Något vi diskuterat här hemma. Att leva och jobba för andra någonstans där det faktiskt är livsviktigt. Jag känner en annan person som arbetat med barn i Asien som volontär. Och det gror en tanke i mig att jag och min älskling skulle kunna resa någonstans inom en ganska snar framtid för att vidga vår horisont och ge hjälp på plats. Ja jag förstår att det är omvälvande och inte alls glamoröst någonstans. Men att öppna sitt hjärta och sitt liv lite mer. Det är en lockande tanke och ännu mer nu när jag träffat någon som faktiskt har bestämt sig. Har du funderat på det någon gång?
Hon berättar att hon ska åka ut som volontär i slutet på januari. Hon vill helst jobba någonstans med djur som är utrotningshotade men skulle även arbeta med barn någonstans i världen. Och jag blev så glad. Att hon tar sig dit. Hon hade kort och gott sagt upp sig från fina jobbet och som hon sa - Det mesta är möjligt för oss som lever här. Jag måste göra det jag tycker och känner är viktigt. Men just det här att hon faktiskt gör det också. Hon gör det många pratar om.
Volontär. Det är något jag tänkt på i omgångar. Något vi diskuterat här hemma. Att leva och jobba för andra någonstans där det faktiskt är livsviktigt. Jag känner en annan person som arbetat med barn i Asien som volontär. Och det gror en tanke i mig att jag och min älskling skulle kunna resa någonstans inom en ganska snar framtid för att vidga vår horisont och ge hjälp på plats. Ja jag förstår att det är omvälvande och inte alls glamoröst någonstans. Men att öppna sitt hjärta och sitt liv lite mer. Det är en lockande tanke och ännu mer nu när jag träffat någon som faktiskt har bestämt sig. Har du funderat på det någon gång?
Jag känner för många om och men i mej när jag tänker på det, så ännu skulle jag inte vara redo. Men jag känner absolut dragning mot något sorts volontärarbete i framtiden, eller att på något sätt bidra för att "det är möjligt" som din vän säger. Vi har råd, så är det ju!
SvaraRaderaKram och uppmuntringar i din och D:s funderingar kring detta!
Tack! Det är som sagt funderingar, men de har funnits med mig länge och när man möter någon som gör verklighet av det hela, då drar det på många sätt! Kram
RaderaJag blir glad över att ni funderar på att åka iväg. :-) För egen del svarar jag dock som Nina. Jag är inte redo ännu. Både p g a av mig själv och av naturliga orsaker. Kan inte åka iväg med en fyraåring hemma. Men vem vet vad framtiden bjuder på. Något kommer jag att vilja göra i sinom tid, det känner jag mig säker på.
SvaraRaderaKram
Ja men allt har sin tid. Kram
RaderaJag har tänkt tanken till och från i många år, sen tonåren. Sökt information, googlat, planerat men inte kommit iväg. Så häftigt med dem som faktiskt gör det! Sen finns det ju olika sätt att gå tillväga. Jag läser ofta vimmelmammans blogg och hon gör kortare resor till Afrika och östeuropa, är med på t ex barnhem och delar ut kläder. Och hon har ju barn. Sen kan man ju åka på semester och jibba volontärt en eller några veckor. Jag skulle kunna tänka mig att åka på familjemission i makens jobb och därmed göra skillnad. Men det finns ju såklart en rätt tid för allt!
SvaraRaderaMen samma här! Jag har inte haft semester så där regelbundet de senaste 8 åren, det har varit yogaresor och resor till Indien för behandlingar. Men man kan säkert hitta olika lösningar och olika längd på resorna förstås. Men nu var det en riktigt tankeställare. Kram!
RaderaDet här med att åka till ett land ett par månader för att jobba på barnhem eller stödja utrotningshotade djur är jag skeptiskt till. För de pengar man betalar - speciellt om man åker med en volontärorganisatör - skulle barnhemmet kunnat anställa en lokalperson på heltid 4-5 gånger så lång tid som man själv är där. Så sådana resor främjar bara den som reser. Dessutom - hur mår barnen av att folk kommer och går?
SvaraRaderaDäremot finns det många som drar igång egna projekt, och dessa kan man stödja med bidrag. Det finns många unga som driver barnhem, startar skolor. De gör verkligen nytta! Vill man åka dit bör man nog stanna en längre tid för att det ska göra nytta. Annars är det bättre att bara bidra med kostnaden för driften.
Jag inser att jag nu låter negativ, men det har varit debatt om detta. Senast i AB:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/kerstinweigl/article19963829.ab
Ann
Självklart får man tycka vad man vill här i bloggen. Har också läst ett reportage om just Kambodja. Det gäller alltså att inte åka för kort tid. Inte hoppa på vad som helst. Inte jobba med barn om man inte är utbildad. Välja en seriös organisation. Men jag tror fortfarande på utbyte, men att man som vanligt gör seriösa val. Min vän som ska åka nu har tänkt sig ett halvår någonstans eller längre. Alltså inte 2 veckors semester. Den vän som varit iväg i just Kambodja, har startat en insamling för en cancersjuk mamma och där hon också startat sin verksamhet (sy kläder) och har skaffat vänner (vuxna) för livet och har ett starkt band till det landet. Så olika kan det vara!
SvaraRadera