måndag 15 december 2014

Hologrammet

Jag tror på godhet. Jag tror att det goda segrar. Jag tror att man kan förändras i grunden med hjälp av vad man tänker och hur man andas. Jag tror att vi alla hör ihop. På ett plan. Även om vi alla är individer så delar vi också allt vad det innebär att vara människa. Jag tror att om jag hittar sätt, strategier och hjälp i mitt liv, så kommer det också dig till godo. Kanske är jag naiv. Kanske är jag rentav korkad. Det må så vara. Men så tror jag. Och det hjälper mig mycket  i min vardag, i mitt liv. Varje gång jag kan tänka annorlunda kring hur någon gör som jag inte sympatiserar med, så lättar molnen. Nej, jag ursäktar inget på det sättet. Ingen är utan ansvar, varken i stort eller smått. Men mycket kan förklaras. Behöver helt enkelt inte förstoras till att vara mer än det är. Så. Att det finns människor som tänker annorlunda är självklart men den här trenden att vi ska påvisa hela tiden hur rasister och andra tänker, det står mig faktiskt upp i halsen. Varför ska vi spekulera i hur SD tänker om alla frågor eller skulle kunna tänkas i en eventuell framtida regeringsbildning. Varför hänge sig åt något som inte är? Självklart ska brott och andra kriminella handlingar hanteras, utredas och dömas. Men resten?
   När jag gör min yoga, min meditation och hanterar det som väcks inombords. Tar emot. Går vidare. När mitt medvetande höjs eller expanderar. När jag delar med mig av det här i bloggen eller berättar om det. Eller när jag inte delar med mig av det så förändras ändå något mellan oss. Det sker ändå. När jag sitter med mitt andetag och det blir en sådan där magisk stund när jag känner hur ljuset inom mig är stadigt och starkt. Utvidgat. Då känner jag också väldigt starkt att jag är en del av ett stort sammanhang. Att alla enskilda delar också bildar en stor enhet. Ett hologram. Att alla små delar hör ihop. Alla vi människor. Det är så stort. Det är rikedomen för oss i våra mänskliga kroppar. Det är att inse att alla påverkar. Att jag påverkar mig själv är naturligt. Men att jag faktiskt också påverkar andra. Inte bara de som känner mig eller i min familj. Jag menar det stora sammanhanget, där vi alla är delar av ett enormt hologram. Visst är det fantastiskt? Visst kan vi lägga vårt fokus där? När jag tänker på helgens final i Musikhjälpen (ja jag vet att jag skrivit om det tidigare) så fylldes mitt hjärta av både glädje och sorg. Men mest att vi faktiskt har en enorm kraft tillsammans. Att vi faktiskt kan hjälpa varandra och att vi VILL det.

12 kommentarer:

  1. Ja, man måste börja med sig själv, all förändring, särskilt till det bättre utgår från den lilla, stora stunden med sig själv. Kram på det <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Exakt. Men jag tror också att vi alla hör ihop, som i ett hologram. Kram kram

      Radera
  2. Där satte du fingret på något viktigt! :-) Och jag är också otroligt trött på allt tjat om SD nu. Likaså är jag trött på allt fokus på vad som INTE är bra och vad som INTE fungerar, istället för att någon gång prata om sådant som faktiskt är bra och som fungerar.
    Kram <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller hur?! Nu får vi lyfta blicken lite mer. Kram!

      Radera
  3. I mina goda stunder känner jag precis så, men ibland kommer mörkret och knackar på...
    Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det lät vemodigt, hoppas du har goda stunder!

      Radera
  4. Bra att du lyfter det, att det positiva i vårt samhälle ändå är det övervägande. Vad är väl 13 procent? Det är så lätt att glömma det goda, allt och alla som faktiskt är bra och gott. Ett hologram eller en våg, att vi hjälps åt att sprida glädje, ljus och värme. Det goda. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jamen eller hur?! Vi är flest! kram kram

      Radera
  5. Har inga ord. Du skrev dem alla redan.
    Sat Nam ❤️

    SvaraRadera