onsdag 26 november 2014

Lika mänsklig som alla andra

Igår kväll mellan mina två yogagrupper kom en plötslig yrsel och ett våldsamt illamående över mig. Så pass mycket att jag blev tvungen att ställa in min klass. Det har aldrig hänt tidigare. Har undervisat snart i 7 år, i ur och skur, på långa terminskurser 3-4 gånger i veckan.  Varit sjuk några få gånger och då skaffat vikarie. Sett mig själv som en som fixar det mesta, blir sällan sjuk. Men det här kändes övermäktigt, rummet snurrade och jag blev helt matt.
   Gruppen var underbar, och som sagt, man ska ju leva som man lär, inte köra över sig. Jag ställde in. Tidigare i mitt liv skulle det aldrig ha hänt (som en av döttrarna skrev till mig på kvällen) för jag skulle på något vis ha bitit ihop och tagit mig igenom på något vis. Den tiden är gudskelov över. En av eleverna som också är en vän, hämtade sin man och så körde de hem mig och bilen. Så snällt.  För naturligtvis var min man bortrest just igår. Så typiskt. Jag trodde jag skulle kräkas rakt ut, men nej, jag kräks väldigt sällan. Totalt golvad tog jag mig in, släppte allt rakt ner och ramlade i säng. Och här ligger jag nu. Vilar. Och vilar. Bland svala lakan, för kyla är det jag längtar mest efter när jag blir sjuk. Vet inte vad det var som jag fick, men flera i gruppen och på jobbet har haft samma sak, förmodligen ett virus.
   Och jag har inte ens dåligt samvete över att jag ställde in. Faktiskt. Och det är stort för att vara jag. Den här yogan jag undervisar människor i, den undervisar även mig och hela mitt sätt att vara. Utanför mattan. I livet. I vardagen. Hela tiden får jag egentligen bevis på hur stor förändringen är, kanske för att jag är väldigt mycket mer uppmärksam på detaljer, på mig själv men väldigt mycket på andra också.
   Det största för mig är familjen, i stort och smått och när alla tre ungarna hörde av sig igår och peppade och förmanade så kunde jag höra min egen röst i det. Våra röster. När sonen säger - mamma du måste känna i ditt hjärta vad som är rätt för dig, allt annat är oväsentligt. Då blir jag lite rörd. När den äldsta dottern säger till mig att nästa gång ringer du till mig direkt! och mellanungen säger - tänk vad du har förändrats mamma, det här hade aldrig hänt tidigare. Du har varit så sträng mot dig själv. Då vet jag. Hundra procent. Att de har rätt. Och att jag kan ta emot deras omsorger och njuta lite av det mitt i illamåendet. För jag är lika mänsklig som alla andra och jag har inte ens andra krav på mig själv längre innerst inne, som jag hade tidigare. Jag har kompletterat mig själv med en god självkänsla. Den kompletteringen stavas yoga.
   Och så solen då. Som först visade en liten glimt av sig själv i söndags och igår hela dagen. Så tacksam över ljuset. Nu hoppas jag bara att jag snart mår bra igen, tills dess vilar jag och känner inte ett enda måste eller krav från mig själv.

14 kommentarer:

  1. Jag känner igen mig så mycket och blir alldeles tårögd av dina barns kloka ord. Ja visst är det härligt med solen. Stor kryakram♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ulrika, skönt att vi färdas åt samma håll! Varm kram

      Radera
  2. Åh Annika, det är klart att du gjorde rätt! Och visa barn har du med.<3
    En stooor krya-på-dig-kram från mig till dig! Hoppas du mår bättre snart min vän.

    SvaraRadera
  3. Så fint beskrivet Annika! Underbart att höra kloka ord från sina barn!!! Krya på dig! Stor kram Helena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är ganska fantastiskt när barnen sedan visar sig ha hittat det man själv håller för viktigast, att vara en bra människa. Kram!

      Radera
  4. Blir varm i hjärtat av att läsa här. Krya på dig! Stor Kram till dig.

    SvaraRadera
  5. blir alldeles gråtig, och tänker att det måste vara så himla stort. kännas så viktigt. riktigt. och rätt.
    och dina ungar...så himla fina!!!
    kram och krya på dig finaste!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh tack min bästa fröken! Ja de är så himla fina! Tar emot kramen länge och skickar en tillbaka direkt!

      Radera
  6. Krya på dig! Så bra det är när man kommer till insikt om att man inte ska stå ut med allt, eller hur? ;) Yoga är en alldeles fantastisk vägvisare..
    Kram till dig <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är ju så, vilken vägvisare! Kram kram

      Radera
  7. Instämmer med föregående talare. Så fantastiskt att ha lirkat fram det fina vi yogans kringelikrokar. Och vilka härliga ungar du har :) <3
    KRAM och krya!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja yogan är härlig och ungarna också :) Kram kram

      Radera