Mjuka men aktiva muskler. Vilken skillnad det är mot spända muskler. Många som börjar hos mig frågar ofta var de ska spänna någonstans när vi gör en ny asana. Ingenstans säger jag. Den yoga jag undervisar i gör oss mjuka på utsidan och starka inombords, både i själen och i organen. Men det kan ta tid att lära om. När man låter fötterna styra många av rörelserna och när man låter rörelsen börja där så behöver man inte spänna. Kroppen används som den är designad.
Det tar tid för alla tror jag att faktiskt känna när man spänner sin kropp i vardagen och när man inte gör det. Eftersom yogan tar mig ut på alla möjliga promenader så har det senaste traskandet visat mig att jag spänner mitt högra ben lite då och då. När vi reste till Göteborg i bilen förra helgen så upptäckte jag till min stora förvåning att jag spänner mitt högerben rätt som det är. Ända upp till skinkan. Det är inte konstigt att jag kallat det för mitt problemben tidigare. När jag väl ska yoga sedan är benet trött och har gjort allt det inte ska. Egentligen. Tidigare vaknade jag ofta med kramp i vaden, tja jag tror att jag helt enkelt spände mitt ben när jag sov. Hoppas ni förstår vad jag menar. Det kan ju låta lite konstigt, men den här varseblivningen som är en pågående process den visar mig inte bara mina emotionella mönster och tankemönster. Den visar mig också rent konkret hur jag faktiskt behandlar min kropp, eller vad den gör i gamla invanda mönster. De som jag vill förändra.
Så i bilen kände jag gång på gång att benet spände sig, utan någon rimlig anledning. Jag fick verkligen hålla kolla på det. Och då slår det mig, hur mycket vi alla göra det. Spänner oss då och då. Som om vi rustade oss för något. Spända inför. Men inför vad? Att jag för snart 10 år sedan fick ett hopdraget högerben som inte fungerade, det betyder inte att det ska vara så idag. Men effekterna av en skada kan sitta i länge och även en rädsla för att att det ska bli så igen och göra ont. Men för att hitta till förändringen måste vi ju först se våra mönster. På alla plan. Men också känna dem. Jag har bestämt mig för att problembenet är historia och mina ben är likvärdiga och fungerande. Och i samma stund jag gjorde det, upptäckte jag att det högra benet ändå spände sig. Så där är jag nu. Spänner av. Mjukar upp mina ben. Och ja, vad händer då? Tja i alla höftöppnande asanas i morse så gör inte benet ont längre, jag kommer lika långt på båda sidorna. Den här avspänningen är början på något ännu bättre. Känner du igen det?
Det tar tid för alla tror jag att faktiskt känna när man spänner sin kropp i vardagen och när man inte gör det. Eftersom yogan tar mig ut på alla möjliga promenader så har det senaste traskandet visat mig att jag spänner mitt högra ben lite då och då. När vi reste till Göteborg i bilen förra helgen så upptäckte jag till min stora förvåning att jag spänner mitt högerben rätt som det är. Ända upp till skinkan. Det är inte konstigt att jag kallat det för mitt problemben tidigare. När jag väl ska yoga sedan är benet trött och har gjort allt det inte ska. Egentligen. Tidigare vaknade jag ofta med kramp i vaden, tja jag tror att jag helt enkelt spände mitt ben när jag sov. Hoppas ni förstår vad jag menar. Det kan ju låta lite konstigt, men den här varseblivningen som är en pågående process den visar mig inte bara mina emotionella mönster och tankemönster. Den visar mig också rent konkret hur jag faktiskt behandlar min kropp, eller vad den gör i gamla invanda mönster. De som jag vill förändra.
Så i bilen kände jag gång på gång att benet spände sig, utan någon rimlig anledning. Jag fick verkligen hålla kolla på det. Och då slår det mig, hur mycket vi alla göra det. Spänner oss då och då. Som om vi rustade oss för något. Spända inför. Men inför vad? Att jag för snart 10 år sedan fick ett hopdraget högerben som inte fungerade, det betyder inte att det ska vara så idag. Men effekterna av en skada kan sitta i länge och även en rädsla för att att det ska bli så igen och göra ont. Men för att hitta till förändringen måste vi ju först se våra mönster. På alla plan. Men också känna dem. Jag har bestämt mig för att problembenet är historia och mina ben är likvärdiga och fungerande. Och i samma stund jag gjorde det, upptäckte jag att det högra benet ändå spände sig. Så där är jag nu. Spänner av. Mjukar upp mina ben. Och ja, vad händer då? Tja i alla höftöppnande asanas i morse så gör inte benet ont längre, jag kommer lika långt på båda sidorna. Den här avspänningen är början på något ännu bättre. Känner du igen det?
Klockren beskrivning Annika! Uppmärksammar också gamla mönster och försöker släppa taget. Yogan är så underbar! Tack för att du delar med dig både som yogalärare och här på bloggen. Stor kram Helena
SvaraRaderaTack själv Helena! Vi behöver alla spänna av här och där. Stor kram
RaderaJag spänner axlar. Drar upp dem till öronen och spänner. Det har tagit tid att inse det. Att jag måste upp med armarna och ner med axlarna.
SvaraRaderaNu jobbar jag på det. Påminner mig själv hela tiden där jag står och blir stressad för en buss som inte kommer eller nåt. Andas och ner med axlarna. Så visst känner jag det...fast inte i benen ;)
Axlar och nacke är nog vanligast och där har jag varit som cementerad tidigare men det jag upptäckte med benet var så oväntat. Kram!
RaderaOh ja, tror att alla har omedvetna spänningar. Jag märker det inte minst hos mina kunder som kan se hur avspända ut som helst under massagen men så får jag se att tårna spretar eller ett lillfinger sticker rakt upp i luften...
SvaraRaderaOch medvetandet är ju steg 1, att bli medveten om spänningarna. För min del är det axlarna och nacken, får påminna mig själv hela tiden. Och andningen. Håhåjaja, denna process som kallas livet... ;)
Carina
Ja du alltid är det något som håller oss på banan ;)
RaderaJag har som en spänd linje på vänster sida av kroppen, från sidan på halsen, via höft och speciellt nu på utsida "vad". Det är ingenting som jag spänner medvetet. Det sitter djupt och jag försöker mer acceptera det att det är så just nu. Intressant. Kram
SvaraRaderaPrecis så är det för mig, men nu har jag i alla fall upptäckt det :) Och det går att spänna av. Har vaknat och haft ont i höften där jag nu bara släpper taget och då sover jag igen. Superintressant! Kram
RaderaDu lyckas alltid komma med små nya vinklingar som man får klura på. Jätteintressant! Hos mig sitter det i axlarna sedan många år tillbaka men det har blivit bättre. Tänker att det är svårt att ställa om från prestationen i yogan, att man ska spänna rätt och så, till att slappna av och använda kroppen som den är tänkt att användas. Fina tankar!
SvaraRaderaTack Lotta, vad glad jag blir över dina ord. Och ja det är svårt att ställa om för oss alla. Sedan finns allt det vi gör omedvetet :)
RaderaDet är så intressant det där med kropp och medvetandet. Jag är ju bara nybörjare i yoga, så det händer inte så mycket där.
SvaraRaderaMen har jag onda eller spända kroppsdelar, brukar jag säga till dessa ställen på kroppen att slappna av. Upprepa gång på gång "slappna av lår" eller var det nu är, och fokusera på det stället. Och då släpper det ganska snart.
Ann
Ja man måste hjälpa kroppen på traven med sina tankar och att rikta både andetag och medvetenhet dit. Det funkar!
Radera