Buddha flyttar in

På Stillastund, i fönstren och ett tygtryck på väggen

Vårt lilla barnbarn är lite rädd för en av våra buddhor. En svart buddha som brukar sitta i trädgården och så en som sitter uppe vid vårt yogahörn av huset. Varje gång hon kommer måste hon gå och försäkra sig om att buddhan sitter där och att han inte är farlig. Förra gången hon var hos oss sa hon med lite tunn röst- Buddha är inte farlig. Buddha äter inte barn! Ingen vet var den där tanken kommer ifrån men ni vet hur det är med barn, de snappar upp något och lyssnar och så plötsligt blir det något annat. Hon tittar och kollar och så är det bra sedan. Men ritualen behövs.

Buddha i köket, i hallen, i fönstret och ett smycke

   Och när jag tittar mig runtomkring i vårt hus så har vi faktiskt buddhor lite överallt. Jag blir nästan förvånad själv. Och samma är det i min yogastudio, kanske ännu mer logiskt att de sitter där. Men de verkar genomsyra min tillvaro.

I fönstret, vid yogaplatsen och i trädgården

   När jag blev intervjuad av vår lokaltidning i samband med min bokutgivning så var vi i min yogastudio och då frågade journalisten om jag var buddhist. Lite lätt förvånad sa jag nej. Jag kan lättare förstå hennes fråga nu. Men för mig betyder inte en buddhafigur att jag är buddhist, det är en symbol för inre frid. Ro helt enkelt. Men för en betraktare kan jag förstå att det ser nästintill överdrivet ut. Men jag gillar dem, som ni förstår. Lite som yogan. Den flyttar in bitvis och så plötsligt genomsyrar den det mesta.
   Buddhorna har kommit en och en och så plötsligt ser jag mängden. Det är som det ska. Och är det någon religion som tilltalar mig så är det just buddism. Men jag är en andlig vilde, andlig utan religion även om det kan se ut som något annat! Hoppas ni haft en fin och mild novembersöndag. Lite buddha är det allt över det här vädret. Eller vad säger ni?