onsdag 19 november 2014

Vinglar

Jag bearbetar saker. Jag tänker på beslut. Jag försöker strama upp mig. Så ändrar jag mig. Igen. Och igen. Tillbaka till ruta ett. Det är en virvel jag befinner mig i just nu. En virvel av motstridiga känslor, av tankar och motargument. Inombords. Och ändå. Sover fortfarande som klubbad så snart jag lägger huvudet på kudden. Och jag fortsätter att tampas med mig själv. Börjar skönja ett mönster i vad som skrämmer med nya tankar. Har haft en idé om mig själv som en stor välkomnare av förändringar. Mja. Inte riktigt så i det här läget. Hör gamla ordspråk i huvudet och försöker svalka mina funderingar.
Skulle vilja reda ut tankarna med balsam, så det trassliga bara rätar ut sig blankt och fint. Som hårbalsam. Samtidigt tuffar tillvaron på, jag håller mig till mina rutiner, upp tidigt för yoga och meditation. Skrattar på jobbet. Undervisar min yoga. Stupar i säng. Och däremellan tänker jag. Och det är så mycket jag skulle vilja skriva här men det går inte, utifrån de läsare jag har. Ni vet. Ibland skulle man vilja vara helt anonym för att kunna skriva rakt ut vad man vill. Eller. Det kanske bara är jag som tänker så. Jag gillar ord och vill gärna formulera mig och hitta rätt men här måste jag vara lite tystare, lite mer eftertänksam. Det är också av godo. Det är inte dåligt. Men det kliar i sömmarna av alla tankar. Det skaver lite av tusen och en funderingar. Och mitt stackars sinne. Tänk om jag kunde dra tankarna genom en sval skogssjö. Som när man simmar under vatten och dyker upp frustande av välbehag. Och håret är lent och otrassligt. När allt sköljer bort det man inte vill ha. Nej, det är inte synd om mig någonstans, även om det kortet spelas av mitt sinne också. Det är bara så himla svårt just nu för mig att våga lita på min inre röst. Att våga gå in på en ny väg. Att våga släppa taget om allt som varit i sammanhanget. Utan yogan och meditationen är jag ännu mer vilse. Men i morse gick mannen upp klockan fem, jag vände på huvudet och så hade det gått tre timmar! Tre timmar... Tja, ingen morgonrutin och bara det får mig lite på ända. Men jag har sovit. Som en gud. Igen. Visst är det motsägelsefullt? Egentligen? Samtidigt ger det mig stöd i ryggen av att jag är på rätt väg även om jag vinglar fasligt mycket just nu åt sidorna.

16 kommentarer:

  1. Tror du inte att processen måste få ha sin tid? Att en vacker dag kommer beslutet vara på plats, alla alternativen bortsopade, vägen framåt spikrak och klart upplyst? Det tror jag. Låt det ta sin tid. Och som du vet förstår jag dig mycket väl när det gäller vad man kan skriva och inte i sin blogg. Även jag längtar ibland efter anonymitet, men det funkar ju inte riktigt så.
    Lycka till med din process! Det ska bli spännande att se vad som faller på plats så småningom.
    Kram Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo jag tror att du har helt rätt, men jag är snabb av naturen och vill vara "klar" :) Skönt att du känner igen dig. Ja det blir nog bra i slutänden, tack för dina rader! Kram kram

      Radera
  2. Som svensklärare brukar jag samla på fina metaforer och dina är ju bara underbara! Som balsamet som ska reda ut tankarna, love it!
    Klart man måste få vingla lite hit och dit när man är ute på nya stigar, konstigt vore det väl annars. Kram på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh Lotta tack! Så fina ord av ett proffs :) Varm kram tillbaka!

      Radera
  3. Det känns som jag vinglar runt lite med dig.
    Du beskriver det så bra.
    Och ja, jag gillar också det där balsamet...man kanske kan få lite.
    Kram

    SvaraRadera
  4. Vi borde gå armkrok :) skickar över lite balsam, bara jag hittar det. Och du, tack och kram!

    SvaraRadera
  5. Jamen åååh, som du får sagt det jag också bär omkring på just nu! Får du tag på detdär balsamet så säg till ;) ♥
    Men det kommer tids nog, det vet vi ju, och tills dess ska det få bubbla omkring inuti.
    Kram kära du!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog dags för mig att koka lite balsam :) Så skönt att veta att man inte är ensam i sitt trassel <3 Kram kram

      Radera
  6. Ja jag vet ju för jag känner igen mig, även om det för stunden råder hyfsad harmoni på tankefronten.
    Skickar ett gäng balsamkramar till dig min vän

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack dem tar jag gärna emot! Kram kram

      Radera
  7. Bara att läsa dina ord utan att veta vad det handlar om för just dig, så är de så mitt i prick!! Vinglar, men försöker hålla fokus på det som är viktigt och hoppas att resten ska klarna med tiden. Varm kram i det sköna novembermörkret! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh tack! Skickar en stor varm kram tillbaka ❤️️

      Radera
  8. Läste fel på rubriken - läste "vingar". Kanske det som behövs? Ett par vingar och lyfta och låta vinden bära dit man ska? ;-)
    Ann

    SvaraRadera
  9. Kanske precis så Ann! Tack!

    SvaraRadera