torsdag 27 november 2014

Pilgrimsvandring?

Är hemma idag också och vilar och kommer ifatt. Gör inte så mycket. Dricker te. Sköljer näsan. Yrseln har lagt sig precis som illamåendet. Ser på tredje säsongen av Girls, Lena Dunham är ett geni helt enkelt. Och så tittar jag på en film, The way, som handlar om en man som företar sig en pilgrimsvandring. Något som han egentligen inte alls hade tänkt sig men det blir så ändå. Ja den är amerikansk och kanske innehåller den en del klyschor, men jag är mottaglig för både skämten och det lite sorgliga. Men mest av allt av vandringen. Naturen. Han går den berömda pilgrimsleden, El Camino Francais, som i sin helhet är ungefär 800 kilometer (!) och jag blir så otroligt inspirerad. För några år sedan tänkte jag mycket på just den här leden och att jag ville vandra den. Men annat har kommit emellan. Kanske är det dags snart? För inuti känner jag verkligen hur gärna jag vill gå den. Just den här. Det var så vackert och just att gå är något som jag tycker mycket om. Att vandra långt och dela strapatserna med andra. Att få sjunka in i både berg och dalar och sina egna tankar och se vad som bubblar upp. Få använda kroppen på det sättet.
El Camino francias, pilgrimens "huvudled" från sydvästra Frankrike till Santiago de Compostela.
   Tänker mig att gå i bra kängor, sova ute ibland och ibland på vandrarhemsliknande ställen, äta i små byar och helt enkelt bara vara. Vakna tidigt och göra sin yoga vart som helst. För mig känns det otroligt lockande. Hinna ifatt sig själv totalt.
   I filmen säger de att ingen går El Camino utan orsak och det är naturligtvis så också. Att vi alla har anledningar till att göra den typen av #lärakännasigsjälvlitebättre. Jag är otroligt intresserad av mitt medvetande, de olika nivåerna och vad som händer när jag vidgar det, som i meditation och yoga. Alla inre små bitar som fogas till en större helhet där summan är större än varje liten del i sig. Där långsamhet, fokus och närvaro är det som ger mest utdelning. Vad tror du? Har du tänkt vandra på det här sättet?

16 kommentarer:

  1. Annika - gör det! Jag tror inte att du kommer att ångra dig, snarare tvärtom. :-)
    Ända sedan jag läste Paulo Coelhos Pilgrimsresan, och sedan även Agneta Sjödins bok om samma rutt, visste jag att jag en dag vill vandra denna led. Jag tror att det är något av de bästa saker man kan göra för sig själv och för sin egen utvecklings skull. Åtminstone om man gillar att vandra. För egen del får det vänta tills liten blivit stor och kanske t o m kan följa med. Men en dag så...
    Skönt att höra att yrsel och illamående lagt sig btw!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag tror du har rätt. Tack och kram!

      Radera
  2. Jag gjorde den vandringen 2008. Absolut att rekommendera!
    Ann

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag gick den du har på din karta. :-)
      Ann

      Radera
  3. Jag har tänkt på den leden länge, har för mig att jag läste en bok om när Shirley Maclaine gick den.. Men känns inte som det blir av i närtid. Blir sugen på att se filmen. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förstår det men filmen tyckte jag om, kanske du också? kram

      Radera
  4. Te och nässköljningar sysslar jag med, hör till min morgonrutin. Men vandring. Nej, där är jag nog inte riktigt än. Men beundrar dem som gör den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi är alla på olika ställen i livet. Kram

      Radera
  5. Yrsel är verkligen inte roligt! Fick virus på balansnerven för ett par år sen, ojoj... Hoppas du blir bättre snart. Den vandringsleden har funnits i mina tankar i flera år också, av precis de orsaker du skriver om. Undrar varför just den leden har sån dragningskraft? Det finns något fascinerande i det där meditativa, receptiva, och att se vad som händer inuti en själv, helt utelämnad på en stig. Vore underbart! Kram i mörkret!

    SvaraRadera
  6. Yrseln är borta, tror faktiskt det var ett virus, kom från ingenstans och knockade mig och försvann likadant :) Och ja det var riktigt obehagligt.
    El Camino är så omtalad, kanske därför den har extra dragningskraft? Kram kram

    SvaraRadera
  7. Ja, jag har tänkt väldigt mycket på att göra just den vandringen. Ett kärleksförhållande kom "i vägen"... Men nu står jag här med mycket sorg och smärta och försöker överblicka en framtid samtidigt som jag kämpar med att nu:et, att vara här och nu, hitta balans, göra avstämning. Det är väldigt svårt. Tanken på vandringen ha gjort sig påmind. Är det nu den ska ske? Vet ej.
    Krya på dig! Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja tänk om det är nu det ska ske? Kram och tack!

      Radera
  8. Ja! Jag vill pilgrimsvandra och precis på det sätt du beskriver. Jag vill också starta ensam och ta det helt i min takt och på mitt eget sätt. Ta emot det som kommer upp, emot och jämsides. Uppleva möten, natur och den lika långa inre som yttre resan. Sat Nam. Och jag fnissar lite när jag tänker på hur det sen kommer visa sig att vi stöter på varandra i någon liten by... :) KRAM!

    SvaraRadera
    Svar
    1. haha, det vore ju för underbart! kram kram

      Radera