Pilgrimsvandring?

Är hemma idag också och vilar och kommer ifatt. Gör inte så mycket. Dricker te. Sköljer näsan. Yrseln har lagt sig precis som illamåendet. Ser på tredje säsongen av Girls, Lena Dunham är ett geni helt enkelt. Och så tittar jag på en film, The way, som handlar om en man som företar sig en pilgrimsvandring. Något som han egentligen inte alls hade tänkt sig men det blir så ändå. Ja den är amerikansk och kanske innehåller den en del klyschor, men jag är mottaglig för både skämten och det lite sorgliga. Men mest av allt av vandringen. Naturen. Han går den berömda pilgrimsleden, El Camino Francais, som i sin helhet är ungefär 800 kilometer (!) och jag blir så otroligt inspirerad. För några år sedan tänkte jag mycket på just den här leden och att jag ville vandra den. Men annat har kommit emellan. Kanske är det dags snart? För inuti känner jag verkligen hur gärna jag vill gå den. Just den här. Det var så vackert och just att gå är något som jag tycker mycket om. Att vandra långt och dela strapatserna med andra. Att få sjunka in i både berg och dalar och sina egna tankar och se vad som bubblar upp. Få använda kroppen på det sättet.

El Camino francias, pilgrimens "huvudled" från sydvästra Frankrike till Santiago de Compostela.

   Tänker mig att gå i bra kängor, sova ute ibland och ibland på vandrarhemsliknande ställen, äta i små byar och helt enkelt bara vara. Vakna tidigt och göra sin yoga vart som helst. För mig känns det otroligt lockande. Hinna ifatt sig själv totalt.
   I filmen säger de att ingen går El Camino utan orsak och det är naturligtvis så också. Att vi alla har anledningar till att göra den typen av #lärakännasigsjälvlitebättre. Jag är otroligt intresserad av mitt medvetande, de olika nivåerna och vad som händer när jag vidgar det, som i meditation och yoga. Alla inre små bitar som fogas till en större helhet där summan är större än varje liten del i sig. Där långsamhet, fokus och närvaro är det som ger mest utdelning. Vad tror du? Har du tänkt vandra på det här sättet?