Trött och låg

Jag är så trött. Jag har ont i mitt bröstben. Vaknar av att det svider där. Känner det ibland i vissa rörelser i min yoga. Blir orolig utan anledning känns det som. Men jag måste göra något av oron. Längtar mig blå efter att vara pigg och utvilad. Det kommer väl framåt hösten när mörkret lägger sitt täcke över oss och vi fokuserar än mer inåt. Det är egentligen en skön tid för mig, återhämtning och vila. Inser hur mycket jag längtar framåt fast jag behöver vara i stunden. De här orden säger något om hur jag ser på min yoga, som en konst och det vackra som övermannar mig stundtals inombords. Men på utsidan är det stelt just nu och det är som det är. Stretar överallt. Ute är det varmt men grått och jag vet att allt ha sin tid. Ringer väl min vårdcentral fast det bär emot, känner aldrig att jag får hjälp där. Velar hit och dit, känner inte igen mig själv riktigt. Låg helt enkelt.